Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det har blivit för trendigt att checka ut!”

Lagom till Alla hjärtans dag checkade de in. Hotellet var lyxigt och personalen hade ett gediget trevligt bemötande, det kändes nästan lite som att bli omhändertagen på ett spa.

Annons
Ida Eriksson.

Vistelsen kostade 23 000 kronor, en prislapp som han, för en gångs skull, tog hand om. Hon hade erbjudit sig att betala hälften, men han hade bara skakat på huvudet och mumlat ”nej, självklart bjuder jag, det var ju min idé”. De tittade på varandra i hissen upp till rummen. Deras blickar var tomma och rastlösa. Båda längtade till det var dags att checka ut. Nyskilda och redo att bli glada igen.

Hänger ni med? Om inte, låt mig berätta om hotellet där ni checkar in som par och checkar ut som singlar. En holländare vid namn Jim Halfens har utvecklat ett nytt koncept, vilket han kallar för Divorce Hotel. Det är alltså ett hotell där par som vill skiljas kan checka in, givetvis i var sitt rum om så önskas, för att under två dygn få hjälp med att skiljas. Tanken är att när de lämnar hotellet ska allt vara klart, alla papper ska vara påskrivna och paret ska även ha fått hjälp av juridisk expertis, att dela upp egendomen.

Genialiskt.

Eller?

Själv börjar jag tröttna på att skilsmässor är värsta trenden nu för tiden. Så skiljer du dig och blir ”happy happy”. Hurra för det fria jaget!

Missförstå mig rätt. Jag tycker inte att man bör leva i en relation där man är djupt olycklig. Jag tror att många, särskilt kvinnor, har svårt att ta sig ur relationer där de mår dåligt och kanske behöver en knuff eller två, för att våga.

Men att skilsmässan har tillskrivits honnörsord om självständighet, styrka och det ”fria jaget” känns lite fel. Ty det är ord som likaså borde tillskrivas en sund relation. Jag inbillar mig att vi har blivit för rastlösa, och att vi ger upp för lätt. Vi har blivit för lata, helt enkelt. Det spelar ingen roll vilken relation du lever i, någon gång smyger sig den vardagliga tristessen fram. Och vips – så har kärleken smugit ut, bort, väck, utan att vi gjorde några som helst försök till att stoppa den. Om det uppstår otrivsel i en relation ligger nu skilsmässan som en ruskigt nära lösning. Om vi nu ska leva två och två, då får vi väl kämpa lite för tvåsamheten. Särskilt om denna tvåsamhet har resulterat i flera människor. De flesta par bildar ett förbund med inställningen att det ska hålla, hela livet. Barn kommer ur kärleken dessa individer känner för varandra, i övertygelsen om deras gemensamma lycka. ”Men mamma och pappa måste skilja sig, för vi älskar inte varandra längre”.

Jag kan inte säga vad som är bäst för andra människor. Man kan kanske ifrågasätta vem jag är att tala om skilsmässor, som aldrig ens varit gift. Men så här till Alla hjärtans dag skulle jag vilja komma med en liten påminnelse, och för min del en övertygelse: kärlek är värd att kämpa för!

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons