Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mats - inte bara en mästare i köket

"Tänk så mycket roligt vi upplevt" skriver kollegan, grannen och fiskekompisen Jan Olsson om sin vän.

Annons

Mats Liljas

Vi träffades första gången i september 1963 i samband med inskolningen, eller nollningen, till KTH. Fyra år senare skiljdes våra vägar när han sökte sin framtid vid Försvarets forskningsanstalt FOA och jag hamnade i Avesta. Sedan kom även han hit i början av 1970-talet och blev inte bara arbetskamrat utan även granne.

Ganska snart blev min familj inbjuden på middag till Mats varvid han briljerade med hemmagjorda hamburgare och hembakat hamburgerbröd vid en tidpunkt när mina kulinariska färdigheter inskränkte sig till kokt varmkorv och PEM pulvermos. Han blev sedermera en mästare i köket.

Men han var inte bara en mästare i köket utan hans färdigheter tydliggjordes även för en lite bredare del av Avestas befolkning genom sina insatser för Folkare Fotoklubb. Hans kameror fanns alltid med någonstans, antingen som en miniatyr i fickan eller en bamsemodell med gigantiskt teleobjektiv i en väska. Och han tog inte bara bilder som vann priser; som ordförande styrde han klubbens verksamhet under många år.

På arbetsplatsen gjorde han sig känd som en utomordentlig metallfysiker och det dröjde inte länge förrän han blev chef för avdelningen för metallfysik vid antagligen världens bästa forsknings- och utvecklingslaboratorium inom rostfritt stål, det som idag är Avesta Research Centre inom Outokumpukoncernen.

Han genomförde alltid sitt arbete med yttersta noggrannhet, men vad som framför allt utmärkte Mats var hans idérikedom och förmåga att utveckla nya rostfria stål.

Ett var Avesta 254 SMO, som blev ett välkänt varumärke i hela världen med ett enorm tekniskt och kommersiellt genomslag, och det fanns nog inte många pappersmassafabriker i världen som inte hade tvättfilter av Avesta 254 SMO. För att inte tala om de tusentals ton som installerades på norska oljeplattformar.

Och att han inte var någon tråkig chef som bara styrde med sina underlydande illustrerades framför allt vid de årligen återkommande julfesterna då kvällens clou tveklöst var hans tonsatta bildspel. Ett bildspel som med stor humor blev en krönika över vad som tilldragit sig på arbetsplatsen under det gångna året.

Men för mig blir ändå Mats framför allt vännen och fiskekompisen där minnena täcker in nyårsfester med familjerna, svampplockning (han var en hejare på svamp), kanotpaddling bland alligatorer i Everglades och hundratals fisketurer till olika platser både inom och utom landets gränser.

Jag inser med vemod att jag aldrig kommer att träffa Mats mer, men samtidigt kan jag inte låta bli att le. Tänk så mycket roligt vi upplevt.

Tack Siv för alla de gånger jag fick låna Mats.

Jan Olsson

Kurskompis, kollega, granne,

god vän och fiskekompis

Mer läsning

Annons