Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela bygden saknar Anna-Beth

Till minne av Anna-Beth Qwarnström Johansson. "Den 10 november nåddes vi av budet att Anna-Beth stilla somnat in. Bara för några dagar sedan hade hon orkat med ett besök hos den del av familjen som finns i Uppsala men sedan sinade krafterna snabbt ut. "

Annons

Anna-Beth älskade sin familj, var stolt över den och berättade ofta för oss, hennes vänner, om hur glad hon var över att ha dem. Anna-Beths kök var en plats för trivsel och glädje.

Hennes bortgång är en stor förlust för bygden, för oss i Bäsinge, Bäckeby och Bergshyttan, för IOGT-NTO i Bergshyttan, för Folkärna hembygdsförening och för kultur-

arbetare i bygden, dem hon vårdade sig om och stödde. Utöver att vara en god medmänniska var hon en stor kulturbärare och kulturbevarare.

Hon var stolt över sin småländska hembygd som också var Astrid Lindgrens och hon hade drag av Astrid Lindgren i sitt sätt att tala och berätta.

Anna-Beth blev en stöttepelare för skrivarcirkeln i Bergshyttan, för vår publiceringsverksamhet och bokbinderi, och inte minst för vår tillverkning och försäljning av Folkärnahästar. Skrivarcirkeln hann komma ut med en Haikubok samt fyra volymer med texter. Anna-Beths bidrag under åren förtjänar att sammanföras i en egen volym – Anna-Beths bok.

När vi arbetade med projektet ”1950-talet” skrev Anna-Beth om sin bröllopsresa genom Europa och hon började så här:

”Det är morgon den första dagen av mitt nya liv. För 15 timmar sedan vigdes jag och min käre make i Djursdala gamla 1600-tals kyrka. Nu gör vi oss färdiga att lämna mitt föräldrahem, och från viftande och risgrynskastande föräldrar och vänner lämnar Opeln W21499 med sina passagerare herr och fru Johansson kl. 8.35 den lilla småländska staden Vimmerby.”

Anna-Beth var blygsam när det gäller hennes konstnärliga verksamhet. I hennes hem finns ett stort antal akvareller som väl förtjänar att visas för andra. Hon var en drivande kraft i den bygdeutställning som visades första gången 1978/79. Utställningens devis var: ”Vi öppnar en dörr från nutid till förr!”. Den visades återigen 1993 och i kompletterad form år 2004. Ett projekt som Anna-Beth inte hann med var att göra en bok av utställningsmaterialet som förvaras i en förnämlig men ack så tung låda i en källare på hembygdsgården.

Vi lyser frid över hennes minne.

Anna-Carola Englund

Maj-Britt Nyberg

Nils-Erik Nilsson

Mer läsning

Annons