Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans hjälpsamhetvar obegränsad

Det var många minnen som väcktes till liv när beskedet om Erkki Harjunpääs bortgång kom, även om jag kände till hans tillstånd.

Annons
Erkki Harjunpää

En kortare period de senaste åren var Erkki Harjunpää fångad att leva inomhus. Rörelseförmågan hade på grund av sjukdomar succesivt avtagit och en trafikolycka, som Erkki inte orsakade, satte definitivt stopp för utomhusvistelse åtminstone vintertid.

Erkki och familjen invandrade från Finland 1964. Aluminiunfabriken gav

arbete och bostad. Erkki tjänstgjorde som maskinförare. Han var plikttrogen och känd för att hugga i där det behövdes.

Hans hjälpsamhet var inte begränsad till några få i hans omgivning. Skulle någon hugga ved, då kom Erkki och hjälpte till.

Likadant när något skulle byggas.

Erkki kom tidigt med i föreningsarbete i Avesta finska förening som aktivt arbetande styrelseledamot. En tid var han ordförande, senare kassör.

I mitten av sjuttiotalet engagerade han sig i Avesta finska S-förening och tillhörde styrelsen hela tiden som föreningen existerade. Närmare tiotalet år var han dess kassör.

Han var föreningarnas organisatör. Han såg till att boka lokaler och underhållning när det arrangerades dans eller andra tillställningar. Han kom först och lämnade platsen sist.

Erkki var alltid på gång. Han hade en nyfikenhet för livet och naturen. Han ville känna till omgivningarna, undersökte skogsbilvägarna inte bara inom kommunen, plockade bär och svamp på sina turer och visste för det mesta vart man skulle åka.

Många av skogsresorna gick även mot Gästrikland och Västmanland. Karta och kompass behövdes inte, han kom ihåg det mesta han sett under resorna.

Vi följdes åt ibland. Jag med orienteringsgrejer. Men när jag hade ”ramlat av kartan”, var det Erkki som visade rätta vägen. ”Det går en stig här, den börjar någonstans, den slutar också någonstans, vi följer den”, kunde han trösta mig när jag harmset kliade mig i håret.

Sedan pekade han åt vilket håll vi skulle och vi kom rätt.

Likadant kunde han peka på den rätta riktningen i livet. Han hade en rättsuppfattning och vilja att hjälpa medmänniskor i deras strävanden. Han följde med i dagshändelser och höll sig in i det sista underrättad om livet i världen.

Erkki hade en stark känsla för att alla skulle få sin del av välfärden, ingen skulle lämnas utanför.

En god medmänniska har lämnat oss.

Mer läsning

Annons