Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ethel minns sin ungdom med värme

Lägenheten ligger på andra våningen och någon hiss finns inte. Men Ethel Bäckström klarar sig bra ändå. ”Jag håller i mig med båda händerna”.

Annons
Ethel Bäckström berättar om lärlingstiden i Kristinestad, och om vilken glädje barnen varit.

Ethel och jag sätter oss i köket. Vi pratar om värmen först. Sedan börjar Ethel berätta om sina ungdomsår.

–Min första anställning var som hembiträde hos en familj i Wasa. Då var jag 17 år. Ett par år senare åkte jag hem för att studera vid folkhögskolan.

Ethel föddes i finlandssvenska Närpes. Efter sitt år på folkhögskolan, där hon läste basämnen som matematik och historia, for hon till Kristinestad för att söka plats som frisörlärling.

–Jag minns att jag steg av bussen, såg mig omkring och gick till den första frisersalong jag såg. När jag knackade på kom en karl och öppnade.

Ethel ler vid minnet. Hon fick genast sin lärlingplats och blev kvar i samma damfrisering i nio år.

–Jag fick lägenhet i deras fastighet, där de förutom damfrisering hade köttbutik och slakteri. Jag kände mig som en i familjen. Frun var lika gammal som jag och han var bara ett par år äldre.

En liten tår uppenbarar sig i ögonvrån hos Ethel när hon sedan fortsätter:

–Deras flickor skriver fortfarande brev till mig. De skickade mig dödsannonserna när mina vänner gick bort. Tänk, de ligger i jorden och här sitter jag.

Men Ethels leende är snart tillbaka. Hon berättar om dagen när föräldrarna och ett par av syskonen hämtade henne.

–Hela min familj hade redan flyttat till Sverige och skrivit till mig att jag också skulle komma. Men när jag dröjde kom de helt enkelt och hämtade mig vid mitt hem i Kristinestad. En sommardag kom de bara, i en stor bil, säger hon och skrattar

Läs hela reportaget i tidningen den 13 juli.

Mer läsning

Annons