Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ända sedan barnsben har Per varit mångalen

När Per var en liten kille i Karlbo hände det att han lade sig ute på åkern för att titta på stjärnorna. I dag tittar han fortfarande, men nu mest genom teleskopet.

Annons
Per Andersson berättar hur man använder koordinater för att hitta stjärnorna på himlavalvet. Per är en brinnande amatörastronom och ordförande i Avesta Astronomisällskap.

Han och brodern Lars delade det brinnande intresset för himlakroppar.

– Jag har alltid varit lite mångalen, tyckte om att vara ut på nätterna i fullmånens sken, säger Per och skrattar.

Per och Lars bestämde sig som grabbar för att bygga ett eget teleskop. De skramlade ihop pengar och köpte dyra Zeiss-speglar.

– Det var fina grejer. Vi satte speglarna i ett plaströr och svetsade ihop ett stativ.

Fortfarande har brodern Lars, som numera bor i Sala, kvar det gamla teleskopet. Pers teleskop är modernare och går att ställa in för att följa en viss stjärna i samma hastighet som jordens rotation.

– Det är för att man ska kunna fotografera och få en skarp bild. Man ställer alltså in kameran på en viss stjärna och har en lång slutartid, och så rör sig teleskopet långsamt efter stjärnan.

1976 hände något. Wests komet var synlig på våren, och bröderna gav sig ut i natten för att titta på besökaren.

– Vi skulle fotografera den, tänkte vi. Samtidigt var Janis Taube ute och motionerade och tänkte också titta på kometen. Det var mörkt ute och när han plötsligt upptäckte oss stå där blev han rädd, berättar Per.

Han skrattar till och fortsätter sedan:

– Och jag blev kanonrädd när han kom springande! Men han vände efter en stund och kom fram till oss. Där och då bestämde vi tre oss för att bilda en förening, Avesta Astronomisällskap. Idag är vi 30 betalande medlemmar, säger Per lite stolt.

Under åren har sällskapet gjort och sett mycket.

– Det är ofta resor vi gör till olika observatorier. Vi har till exempel varit i Saltsjöbaden och Råöobservatoriet söder om Kungsbacka.

Ett särskilt besök minns Per med glädje.

– När vi var på Ven och fick se var Tycho Brahe hade sitt observatorium. De har byggt upp lite instrument och har lite kupoler och grejer. Riktigt roligt!

Andra stora händelser i Pers liv som brinnande amatörastronom är solförmörkelser. År 1954 var Per sju år gammal och fick uppleva en total solförmörkelse.

– Vi var ute med sotade glas och tittade. Jag kommer ihåg det som i går!

Han berättar hur en vacker sommardags klarblå himmel började mörkna och blev nattsvart, så att man till och med kunde se stjärnorna.

– Och alla fåglar tystnade, ja hela världen blev dödstyst några minuter. Det var nästan lite otäckt, säger Per och riktigt glittrar vid minnet.

Han kallar barndomens solförmörkelse för den häftigaste upplevelsen hittills.

– Jag var med om en solförmörkelse till, i Finland. Vi hade rest dit för att uppleva den, men det var mulet den dagen.

Först skulle man kunna tro att upplevelsen var förstörd, men icke. Han och de andra intresserade hade samlats vid hopptornen i Lahtis.

– Vi fick se hur månskuggan rörde sig över molntäcket och kom närmare och närmare. Månskuggan kom från söder och svepte över oss. Det var häftigt att kasta en blick ner i staden Lahtis och se hur billyktorna lyste och alla ljus tändes. När det var över applåderade folk, det var en fantastisk stämning!

I övrigt tycker Per särskilt om att följa kometer. Han berättar att ungefär ett par-tre kometer blir synliga för oss varje år. Och redan som barn, därute på åkern i Karlbo, lärde han sig namnen på alla huvudstjärnor och stjärnbilder. Han förklarar att himlavalvet precis som jordklotet är uppdelad i koordinater.

– Om man tänker sig hur meridianerna och breddgraderna på jordklotet bildar ett nät så drar man bara ut nätet mot himlen, så att säga. Som en spegling uppåt.

Per gestikulerar och visar med armar och händer hur han menar. Engagemanget är tydligt.

Avesta Astronomisällskap träffas ungefär en gång i månaden och Per är glad att det ibland kommer en ny medlem.

– Det är kul, för det verkar finnas ett stort intresse för sånt här, säger han leende.

När han själv var barn och först blev intresserad blev det många timmar med näsan i böcker på biblioteket.

– Men numera finns ju internet! Det är jättebra, för det blir så enkelt att lära sig saker.

Per, finns det liv i rymden?

– Det är väl klart! Varför skulle allt hamna just här på jorden? Och man är ju redan på god väg att hitta liv därute. Det är bara en tidsfråga, säger han och ler brett.

Per Andersson i Avesta Astronomisällskap visar hur man använder teleskopet.
Annons