Annons
Vidare till avestatidning.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

RUNNBERG: Det går en suck av lättnad i S när belastningen Ingalill Persson nu avgår

Landstingsrådet Ingalill Persson (S) slutar som politiker och går i pension den 1 oktober. Tidpunkten väljs med omsorg om hennes efterträdare, som får det viktiga uppdraget att bevaka Dalarnas intressen i bildandet av Region Svealand.

Ingalill Perssons tid som högsta politiker i länets största politiskt styrda organisation, landstinget, ska inte beskrivas som något annat än ett misslyckande.

Persson lämnar ifrån sig ett Landstinget Dalarna med större egentliga ackumulerade underskott och högre skatt än när hon tillträdde, en sorglig tradition hela 2000-talet vid maktöverlämnandet från en S-ordförande i landstingsstyrelsen till nästa.

Hon är högst ansvarig för att Dalarna är ensamt om att ha ett landsting med negativ soliditet och negativt eget kapital i de numera ännu ihåligare finanserna.

Ingalill Persson har aldrig hållit någon av sina landstingsbudgetar sedan hon tillträdde som landstingsstyrelsens ordförande.

Som debattör har Persson haft ett högt, för att inte säga koleriskt, tonläge, med hotet 2013, om att för ärekränkning polisanmäla en motdebattör som ställde berättigade frågor om landstingets chefsutnämningar, som något av ett lågvattenmärke.

Man minns förstås att hon efter att ärendet med helikopterköp beretts på ett undermåligt sätt deklarerade att hon ville skicka räkningen för extra sammanträden till oppositionen...

Till politiska utfästelser har hon genomgående förhållit sig mycket fritt. Löften från Ingalill Persson har inte varit mycket värda, vilket kanske manifesterade sig allra tydligast i det kraftiga raset (var fjärde röst borta!) för S 2014 i Ludvika lasaretts upptagningsområde, efter att Persson lovat en sak och sedan gjort en annan.

Den kanske allra mest spektakulära politiken hon kan tillskrivas var utfallet av cirkusen hösten 2014 när Persson drev igenom en nedskrivning av det ackumulerade underskottet med hela 679 Mkr med hänvisning till Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf.

Persson hade då länge försvarat en olaglig motivering till att skriva ned de ackumulerade underskotten med 560 Mkr och deklarerade också att det var rätt att ta beslutet även om det bröt mot kommunallagen.

Under Persson har Dalarna fått uppleva att kostnaderna för stafettläkare blivit högst per invånare bland alla landets landsting och strax före årsskiftet stod det klart att inget annat landsting har så hög andel vårdcentraler med mer än hälften av distriktsläkartjänsterna vakanta.

Ledarskapet har varit mycket svagt. Sparpaket, genomlysningar, handbromsar och undantagstillstånd har varit begrepp om landstingspolitiken, Perssons egna begrepp, som dalfolket tvingats ta till sig.

Den återkommande retoriken om att det är precis lika illa i andra landsting, har klingat allt mer ihålig i takt med att väljarna fått klart för sig att det faktiskt är unikt illa i just Dalarna.

Försöket att skicka Dalarnas politiska frustration vidare till den statliga nivån har fungerat dåligt eftersom problemen varit hemmatillverkade.

För ett år sedan medgavs öppet av ekonomidirektören att ekonomistyrningen egentligen handlat om "brandsläckning". Han beskrev en informell styrkultur som såg budgetunderskott som ett normaltillstånd och var öppen med att det varit på det sättet i åratal.

Så sent som i fredags drog Persson ut i offentligt försvar av topptjänstemän som bryter mot landstingets egen inköpspolicy. Hon menar att om syftet är gott är regelbrott rätt. Precis ett sådant synsätt är förstås förödande för ekonomistyrningen i en stor organisation.

Trots den ekonomiska överkonsumtionen sett till pengarna har vårdens kvalitet under Ingalill Persson hört till landets sämsta enligt SKL:s ranking av Sveriges landsting.

Våren 2015 inträdde en ny politisk attityd från Persson och därtill var hon naturligtvis nödd och tvungen. Hon började då driva frågan om att höja effektiviteten genom att dra ned på personal och även andra små rockader i landstingsstrukturen påbörjades.

Utvecklingen sedan dess har varit försiktigt positiv, men de tidigare grova ekonomiska försyndelserna tynger landstinget kraftigt.

Persson har själv gång på gång inskärpt att färden mot en ekonomi i balans bara påbörjats och att de tuffaste tiderna ligger framför verksamheterna.

S i Dalarna är ett parti som präglas av låg takhöjd, och när det går dåligt och kritik framförs sluter sig partikadern, möjligtvis med undantag för pensionerade S-politikers kritik från vänster.

Ändå finns all anledning att tro att det går en suck av lättnad hos partifolket inför utsikten att någon annan än Ingalill Persson blir den högsta företrädaren för landstingspolitiken i valet 2018.

Att S skulle lansera Persson som vallokomotiv i valrörelsen 2018 var rimligtvis otänkbart också i ett så toppstyrt parti som S i Dalarna under Peter Hultqvist.

Hade inte Persson avgått självmant hade partidistriktet till slut revolterat.