Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värmen av en kall vinter

Jag har köpt en ny vinterjacka. Jag har alltid varit emot väldigt tjocka jackor, sådana där med stora dunkuddar i.

Annons

Det är någon fobi som sitter kvar sedan tonårstiden, då jag inbillade mig att jag såg ut som en bombastisk kassler i den typen av jacka. Tänk så många gånger jag har skakat tänder men samtidigt bedyrat att jag inte fryser. Jag har vägrat långkalsonger, vägrat mössa. Tappat känseln i låren och grimaserat av smärtan från örsprång.

Nu har jag köpt en dunjacka. Och en mössa. Ja, till och med långkalsonger. I skrivande stund är det den 15 november och termometern visar 11,2 plusgrader. Jackan hänger oanvänd i garderoben och långkalsipperna befinner sig i obruten förpackning. Jag har aldrig känt mig kallare.

Trots att förra vintern var den varmaste i hela mitt liv har årstiden aldrig känts så kylig och avskalad förut. Jag fick inte uppleva en enda snöflinga och kanske intalade jag mig att köpet av en dunjacka skulle få vattenpölarna att frysa till is i år. För att jag ska känna värme på vintern behöver jag snö. Jag vill känna det knastrande ljudet under skorna, jag vill pulsa fram i drivor och svära över oplogade gångbanor. Jag vill göra snöänglar och glida fram på en spark. Jag vill göra en snöbollslykta och snömula den som har sönder den. Jag vill ha rosenröda kinder och jag vill att det ska ryka ur munnen när jag andas. Jag vill ha klibbiga näsborrar och bländas av allt vitt när jag drar upp persiennerna. Jag vill ha en vit jul.

Att jag inte kommer bo i Malmö resten av mitt liv var redan innan jag flyttade hit definitivt. Men att jag nu överväger ett liv i Norrland känns en aning tillspetsat. Jag visste inte att snö och kyla betydde så mycket för mig. Men var finns julen utan snö? Var finns all värme utan snö? Var tar de fyra årstiderna vägen? Och hur i helskotta vallar man skidorna för en tur på regngeggig åkermark?

Det är väl något sorts romantiskt nostalgifilter som med snön lägger sig över omgivningen. Minnen från barndomens jular, då sparken for fram som ett par skridskor på nyputsad is. Då lucka nummer 24 var lika helig som en ko i Indien eller som Zlatan på en fotbollsplan. Då snöhögarna intill garageuppfarten var berg som skulle bestigas. Då pepparkaksdegen var godare än kakorna och tomtens näsa inte alls liknade farfars.

Det är mindre än 40 dagar kvar till den 24 december och jag drömmer om en vit jul. Vill inget hellre än att låta kasslerjackan lämna garderoben. Av snöskyffeln svedda handflator, tågkaos, begränsad framkomlighet och illasittande långkalsonger. Bring it on!

Bara jag får känna värmen av ett snötäcke.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons