Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stackars semestern

Jag ska aldrig bli som dem. Det tänker jag än i dag, när jag tänker tillbaka på min tid som sommarvikarie på ett serviceboende. Jag minns den bittra uppgivenheten och den dystra stämningen i personalrummet som en kall och rysningsgivande suck genom hela kroppen.

Annons
Ida Eriksson

Det var första dagen på jobbet efter semestern för två av kvinnorna i personalen. De var bittrare än en tunna kaffemarinerat brysselkål.

”Jaha, då var det ett år kvar till lite frihet igen då”.

”Ja, det är för jävligt vad fort semestern regnar bort”.

Och det var då jag knöt näven i fickan och lovade mig själv att aldrig bli som dem. Jag skulle inte bli en sådan som ser vardagarna som en transportsträcka till helgen. Någon som ägnar hela året åt att längta till semestern, för att efter de där fyra veckorna träda in i någon sorts depression och föreställning om att livet är slut för i år. Snacka om slöseri med tid!

Nu sitter jag här och räknar dagarna till min två veckor långa semester. Allt kretsar kring dessa veckor nu. Två veckor som är planerade in i minsta detalj och som förmodligen kommer att kännas lika långa som en pisskvart. Sedan är det bums åter till vardagen som gäller.

På en vecka jobbar jag 40 timmar, sover 50 timmar och åker tåg 10 timmar. Och så lägger vi på de mer eller mindre tråkiga vardagssysslorna på det. Städa, diska och tvätta: cirka tre timmar i veckan, bajsa och kissa: cirka två timmar i veckan, träna: cirka fyra timmar i veckan, handla och betala räkningar: cirka två timmar i veckan. Vi är nu uppe i 111 timmar. Alltså består en vanlig vecka endast av cirka 57 timmars fritid. Och då har jag ingen gräsmatta att klippa, bil att tvätta eller barn att byta blöja på.

Men herregud, varför sitter jag och gör sådana här uträkningar? Det har jag ju inte tid med.

Tid är för många en bristvara, tid är dyrbart och tid ska inte slösas bort. Man brukar säga att tid är pengar, men det vill jag inte hålla med om. Ty pengar kan jag spara. Jag kan upprätta ett konto och spara pengar som jag kan använda när jag behöver dem. Jag kan pensionsspara pengar. Men det kan jag inte med tid. Men tänk om man kunde? Spara tid på ett konto och checka ut lite när man kände för en extra timme eller vecka. Ett fett kapital att plocka ut på ålderns höst.

Men förmodligen skulle jag vara lika bra på att spara tid som jag är på att spara pengar. Det vill säga inte särskilt bra alls, helt värdelös för att uttrycka mig klart. Det enda jag hade lyckats spara ihop vore väl några timmar från barndomens alla dan-före-dan. Den 23 december var ju riktigt jäkla lång när man var liten. En dag som skulle upplevas som en guldgruva i dag.

Hur som helst, jag borde jobba på det där, att bli bättre på att spara. Men det tar säkert alldeles för lång tid att lära sig.

Vissa ser det som ett bevis på omognad och naivitet. Men ibland, för att inte säga ofta, är jag glad att jag har utrustats med förmågan att kunna leva i nuet och inte gå och grunna på tid som har varit eller komma skall.

Fast ja, det där gäller ju inte när det nalkas semester förstås. Nu sitter jag och vill att tiden ska gå fort helt plötsligt, vill liksom snabbspola framåt. Som på dan-före-dan. Det om något är väl slöseri med tid.

Jag tänker tillbaka på tanterna i personalrummet. Jag ska aldrig bli som dem. Jag ska njuta av vardagarna också och sluta lägga så stor press på semestern. Stackars semestern, den är ju alldeles hypad. Hur ska den kunna leva upp till förväntningarna? Jag tror att den skulle behöva lite mer tid helt enkelt.

Tack för din tid.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons