Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snacka om klubbad fisk!

Jag kan lätt bryta nacken av dem. Och jag tvekar inte ens innan jag klubbar dem i huvudet med en rejäl träpåk.

Annons
Ida Eriksson.

Ändå har en förtvivlad sympati uppstått för fiskar den här veckan. Då menar jag inte fiskar som jag är van att ta livet av – abborrar, gösar, lax och en och annan brax. Nej, jag känner en viss förtvivlan för akvariefiskar. Och särskilt de som tvingas leva på nattklubb.

När Djurens rätt anmälde en nattklubb i Malmö för djurplågeri, för att de hade ett akvarium med ciklider i sina lokaler, blev det en uppmärksammad nyhet. Jag var nog inte den enda som fnös och tänkte ”lägg energi på något vettigare”. I veckan riktade även länsstyrelsen kritik mot nattklubben, som nu uppmanas att flytta akvariet.

När jag tänker efter ett litet tag kan jag inte annat än att backa upp Djurens rätt och länsstyrelsen. Det måste vara nog jobbigt att, i stället för ett öppet hav, leva i en kvadratisk glasbalja och se samma saker varje dag. Simma runt, runt och ibland få ett förtjust människoansikte upptryckt mot de påtvingade väggarna. Men tänk dig då att leva i denna glasbalja på en NATTKLUBB. Att simma runt, runt, dygnet runt och varje natt omsvepas av ett blinkande, pulserande och spritmarinerat myller av människor.

Första timmarna på nattklubben hade cikliderna säkert ganska roligt. ”Hörrni firrar – kolla in den där människan där borta, ser ni hur han viftar med fenorna? Och kolla han där borta som försöker para sig med den där guppie-bruden? Och hon där borta då, hon har ju strandat!” Samtidigt har de fått njuta av konserter och fått en del uppmärksamhet av människor som knackar på glaset med sina glasflaskor och gapar lyriskt åt deras färgglada kroppar. De här fiskarna kände sig kanske som värsta kungarna, till en början.

Men när en natts klubbande blir till två, två till tre, tre till fyra och så vidare, inser de spiknyktra fiskarna att nattlivet kanske inte riktigt var så kul ändå. Men ganska snabbt efter denna insikt kommer insikten om att de inte har något val. De här fiskarna är dömda att gå på nattklubb varje dag, resten av deras liv.

Kallsup.

Ni kan ju tänka er. Att gå på ”Kingen” någon kväll då och då är väl kul om man är på det humöret. Men tänk att sitta där varenda natt – i resten av ditt liv?

Kallsup.

Att dessutom sitta instängd i en glasbalja.

Kallsup.

Länsstyrelsen hänvisar till för hög ljudvolym och blinkande ljus när de redogör för aspekterna av olämpligheten med ett akvarium på en nattklubb. Jag tänker på alla fulla människor. Jag vet hur de funkar, för ibland är jag en av dem. Fiskarna har garanterat fått utstå kallblodiga försök från människor som har fått för sig att det vore skitballt att spetsa akvariet eller slå vad om vem som kan käka sushi på ciklid.

Dubbel kallsup.

Nattklubben i Malmö har tydligen haft fiskar sedan 1984. Jag sänder en tanke till alla ofrivilliga festare till fiskar. De äntrade krogen innan de ens hade åldern inne och lämnade inte dansgolvet förrän deras hjärtan slutade slå. En träpåk i huvudet känns plötsligt himmelskt lindrigt i jämförelse med denna typ av klubbande.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons