Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smaken är som livet!?

Hur många gånger har man inte fått frågan ”Vad lyssnar du på för musik”? Och varje gång så tycker jag att det är svårt att svara.

Annons
Petra Blomqvist

Vad jag lyssnar på skiljer sig från dag till dag. Och min musiksmak har förändrats lite upp och ner genom åren. Det sägs ju att man sätter grunden i sina barndomsdagar men jag vet inte om det stämmer!?

     Mamma hon lyssnade alltid på pop och schlager. Det var Carola, Anki Bagger och Gyllene Tider blandat med Daddy Cool. 70-talet i en smäck! Pappa han körde den hårdare stilen med hårdrock, metall och dödsmetall. Jag kommer aldrig att glömma alla hans läskiga skivfodral som jag var rädd för (fegpropp som jag var).

Min musikaliska

musiksmaksbana började med Lili och Sussie. Vem har inte haft Oh mama gått varm i LP-spelaren? Detta följdes tätt av Falubandet Troll där Jimmie Dean blev mitt ledmotiv. Min farfar brukar berätta att varje gång han hälsade på så ville jag spela upp den där låten för honom.

     Som alla andra småtjejer har jag väl också lyssnat på Carola i mina dagar (fattar inte hur det gick till bara) huga!

Jag växte upp

och fastnade i pojkbandfällan. Det var posters på väggar och i taket. Jag var kär i Nick i Backstreet Boys och gick på alla deras Sverigespelningar. Var nära att vinna en träff med bandet en gång men fick träffa Five istället. Då blev jag lite kär i dem också, haha!

     Pojkbanderan på 90-talet blandades med eurodisco på dansgolvet i mellanstadiet. Vi käkade sliskisar och dansade oss svettiga till No Limit och Mr Vain. Vilka tider!

På den tiden

kunde jag direkt uttrycka min musiksmak. Men idag är det svårare. Jag lyssnar på allt jag kommer över och lite till. Internet har gjort det möjligt att hitta musik man aldrig skulle lyssna på annars. Och det gillas!

     Idag blandas allt från den gamla eurodiscon från 90-talet (framförallt på dansgolvet) till Alicia Keys, Timbaland (med alla hans artister inkluderat), Blood Stain Child (japanskt dödsmetallband med elektroniska inslag), Death Stars med flera. Det är fortfarande pop och r´nb som ligger mig varmast om hjärtat men jag är öppen för det mesta. Eftersom min pojkvän är av den ”hårdare” typen så är musiken där hemma väldigt varierad. Det gör också att vi båda får inspiration från motsatta håll. Med andra ord, vi lyssnar på nästan allt.

När jag var i Tokyo

blev jag inbjuden till en spelning med Cevin Key (för övrigt en otroligt ödmjuk världsartist) medlem i bandet Skinny Puppy. Han DJ:ade tillsammas med en annan kille på en gothklubb i Tokyos underground.

     Om ni hade frågat mig för några år sedan hade jag nog inte trott att jag någonsin skulle gå på en sådan spelning men jag rycktes med, som alla andra. Otroligt inspirerande på många sätt.

Av detta

kan jag dra en slutsats, eller jag har en teori. Ju mer öppen jag har blivit som människa i livet, ju bredare har också min musiksmak blivit. Tror ni att det kan stämma? Jag säger så för nu i alla fall.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons