Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Shit, vad jag är lycklig”

Kalla mig äcklig. Kalla mig motbjudande. Kalla mig galen, om ni vill. Men jag älskar känslan av när kniven tränger igenom skinnet och när den, via min sågande rörelse, skär upp ett stort snitt från ändan, via magen och upp till halsen.

Annons
Ida Eriksson.

Jag pratar (eller i detta fall skriver) om att rensa en fisk. Detta som ett exempel på min fascination för vassa knivar och vilken glädjeberusande känsla som uppstår när jag skär något med dessa. Behöver jag tillägga att jag aldrig skär i levande varelser? Jag skär aldrig i levande varelser. (Men kanske hade jag blivit en bra kirurg). Jag fick ett set med sylvassa kockknivar i julklapp. Jag ägnade tre timmar och fyra kilo grönsaker åt att leka med mina nya redskap.

Det är inte knivarna i sig, som får mig att rysa av välbehag. Det är känslan. Känslan när bladet glider igenom en tomat som klyvs på mitten, när nötköttet känns mjukt som sockerkaka under den vassa eggen eller när basilikan förvandlas till konfetti på skärbrädan. Jag kallar det för vardagsfröjder. Sådana där företeelser som inte är så märkvärdiga, men som ändå får mig att rysa av välbehag. En liten, men ack så behaglig känsla av lycka.

Mina vardagsfröjder är, förutom skärandet, främst:

Tänk vad glad man kan bli av så banala händelser. Samtliga, förutom sistnämnda, inträffar dessutom flera gånger per vecka. Shit, vad jag är lycklig!

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons