Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Påsk med akut besök

Om man nästan aldrig är sjuk funderar man inte så värst ofta på det här med landstingsbudget och sparförslag.
Det låter bara så himla tråkigt.
Tills man blir sjuk.

Annons

Då sitter man där hjälplöst på pottkanten och undrar vilken lösningen det nu var som landstingspolitikerna hade tänkt ut åt lilla sjuka mig.

Eftersom jag bor i Norberg och jobbar i Avesta, befinner jag mig i glesbygd med en fot i varje län.

Till akutmottagningen i Västerås är det tio mil. Den är inrymd i en jättebunker, enorm och förgrenad som flygplatsen London Heathrow.

Där, på akuten

i Västerås, har jag suttit med sonen en hel dag när han hade sågat sig i fingret.

Folk låg avsvimmade i korridoren för det var så fullt. Sonen grät. Vi väntade i timmar. Framåt midnatt kom läkaren. Det tog nästan två timmar att köra hem i mörkret.

Med detta mardrömsminne i åtanke lyfter jag telefonluren med darrande hand, denna långfredag när jag vaknar med 39,8 och lunginflammation.

– Du behöver inte åka till Västerås! säger den glada systern i sjukvårdsupplysningen.

– Du kan åka till Avesta. Vi har avtal med Dalarna nu.

Tack snälla.

Det tar 20 minuter att åka de två milen till Avesta.

Jag är på akuten klockan nio på morgonen. I ett vips ligger jag på en brits med klämma om fingret, sockerbit i näsan, blodprovsstick, blodtryckspress och vänliga röster.

– Men det var väl inget vidare att få lunginflammation nu när det är så fint väder!

Nä. Inget kul alls.

Men det finns TV och jag har påskgodis med som jag hinner äta fem bitar av, innan läkaren kommer.

Han är ung, trevlig och effektiv.

– Jag skriver en remiss till lungröntgen. Gå ut genom den dörren, säger han.

Det är tomt i korridoren. Inga andra patienter, bara jag. Röntgningen tar fyra minuter.

Tillbaka i väntrummet hinner jag äta fem bitar godis till. Sedan kallas jag in för slutdiagnos.

– Lunginflammation på vänster sida. Jag skriver ut medicin, säger den trevlige doktorn.

– Men, säger jag. Finns det något apotek öppet i dag?

– Sala och Borlänge. Det här är ingen bra dag att bli sjuk. Vi gör så här. Du får medicin med dig hem för i dag, så kan du hämta resten på apoteket i morgon.

Han ger mig ett uppmuntrande leende. Jag slipper Västerås. Jag slipper Borlänge och Sala. Jag får åka hem till min säng, äta Amimox, fira påsk med barnen och må bättre.

Alltihop på en förmiddag.

Det är som en god drömvärld av vård.

Nu när jag är nästan frisk får jag en sån elak och illvillig önskan, när jag tänker på hur denna drömvård hotas av nedläggning.

Låt alla politiker som funderar en enda sekund på att lägga ner akuten i Avesta, vakna en långfredag i en by på landet med riktigt mycket lunginflammation och feber.

Tvinga dem i detta hjälpberoende tillstånd att fatta det korrekta politiska beslutet, om vad som utan problem kan bantas bort ur landstingets mångmiljardkassa, och vad som till varje pris måste vara kvar.

Jag lovar och svär. Inte blir det akuten i Avesta som försvinner.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons