Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jakten på det röda guldet

Det bästa med sommaren är årets första jordgubbe. Och då menar jag inte jordgubbar som man köper, utan årets första jordgubbe som du plockar själv från ett jordgubbsland.

Annons
Elin Rantakokko.

Jag är uppvuxen på en enorm tomt och på den odlade vi diverse saker, bland annat hade vi två stora jordgubbsland. När det började nalkas den första jordgubben började smygandet. Med tio äldre syskon är det en stark konkurrens gällande vem som lägger beslag på den första jordgubben.

När alla satt och spelade spel kunde en försvinna bort med ursäkten att den skulle gå på toa eller någon annan nödlögn. Men så var inte fallet. I stället för att gå på toa tog man bakvägen genom dörren vid tvättstugan, barfota och med ett sug i blicken. Så började jakten och smygandet ner till jordgubbslandet efter den första jordgubben.

Ofta blev man avslöjad direkt när man kom upp från landet, antingen av ens besvikna min eller den sjukt nöjda minen när man fått napp, ofta var man även tvungen att retas lite med syskonen om att de hade gått miste om den första för året.

För inget smakar så gott, så fantastiskt som den första mogna jordgubben plockad från landet. Ibland kunde jag inte hejda mig utan åt en halvmogen jordgubbe då jag omsorgsfullt satte tänderna i den röda delen och riktigt smaskade i mig den halva solmogna bubben.

Men så fort den första jordgubben mognat följde de andra efter i ett rasande tempo och det som en gång var så åtråvärt blev en pina. Alla som plockat jordgubbar vet hur bladen sticker och kliar efter ett tag, och när man väl dammsugit landen hade vi närmare tio liter jordgubbar att äta.

I slutet av säsongen var jordgubbarna som vi smugit och slagits om något som man tvingades äta upp – för inte kan man slänga jordgubbar – och frysen den var redan full.

I år har jag mitt egna jordgubbsland och ingen att slåss med för att få den första jordgubben – trodde jag.

I går var jag där för att kolla läget. Jordgubbarna är sena i år men nu börjar de bli röda och fina, snart redo att inmundigas med glass. Och det bästa av allt, ingen att konkurrera mot för i år har jag ensamrätt. Jag styrde med glädje stegen mot landet, och såg en halvröd rackare kika fram i landet. Jag skuttade dit och såg helt plötsligt röda jordgubbar ligga utspridda i landet – halvätna! På en sekund var jag blåst på sommars bästa ögonblick.

I stället för att storasyskon att slåss med har jag nu något okänt som tar en smakbit på mina jordgubbar och dessutom släpar runt dem runt hela landet. Det värsta är att den bara tar en minitugga och sen lämnar resten till att ruttna. Riktigt oförskämt.

I helgen tar jag span på detta otyg som gett sig in och börjat bråka med mina jordgubbar. För ska man sno mitt röda guld, då ska man tame tusan se till att njuta rejält annars får man smaka på min vrede.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons