Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag har vräkt en hel familj

För några veckor sedan fick jag en bit land. Min första bit mark som jag själv har ägt. Denna bit ska ge mig och min sambo många godsaker. Men sen vi tog över har hyresgästerna på marken fått det tufft om öronen.

Annons

Det verkar som den tidigare ägaren har varit mer släpphänt och låtit diverse familjer bo utan att betala hyra. Men det satte vi stopp för i lördags. Då vi vräkte en hel barnfamilj.

Låt oss ta det från början.

Förra året berättade jag om mitt samlarbeteende, om hur jag plockade bär, svamp och frukt som sedan bunkrades i min kyl, frys och skafferi. I år har vi tagit det steget längre. Vi har skaffat oss en kolonilott. På denna lott har storhetsvansinnet redan vaknat. Vi ska odla potatis, lök, morötter, rabarber, vinbär, hallon, jordgubbar, ärtor och så vidare.

Min pappa blev eld och lågor och packade bilen fylld med verktyg och körde över. Redan när han satte foten på lotten insåg han att det fanns trubbel i paradiset. Två mystiska hål mitt i marken. Men vi tänkte inte mer på det, utan antog att det var den förra ägaren som grävt upp några plantor.

Där och då började helvetet för våra hyresgäster. Vi började med att gräva upp och vända halva lotten. Med ren frenesi gick vi lös på jorden, den lyftes upp och hakades sönder i små små bitar.

Det måste känts

som en jordbävning för den stackars familjen som hörde hur spadtagen kom närmare och närmare. Men så helt plötsligt slutade det. Vi var klara för dagen, potatisen och morötterna var omsorgsfullt planterade.

Nästa dag vi var på plats, såg vi igen några konstiga hål men tänkte att ”Nä det beror nog på att vi vänt jorden och den rasat ner på grund av allt regn”. Inte anade vi då att vi skulle bli de två personerna som vräkte en hel familj, slet dem från sin trygga tillvaro och dessutom råkade döda halva familjen på kuppen.

Det var i lördags det hände. Vi höll på i full fart att gräva det sista i kvällssolen. i ett rasande tempo grävde vi upp jordgubbsplantor, vände jord och rensade den från allt ogräs. Men så hände det, jag hade precis stoppat spaden i jorden för att gräva upp en fin jordgubbsplanta, när jorden började springa runt. En svart brun sak, i samma färg som jorden rusade i panik runt min spade och plantan som jag med ett skrik kastat iväg. Sambon tog ett steg närmare och sen sa vi med förvånad röst ”Hmmmm, det är inte en mus? Det måste vara en sork”.

Och mycket riktigt.

Vi hade stött på första familjemedlemen i sorkfamiljen. Den första lät vi springa men strax därpå började vi kratta upp två stackars sorkar som inte klarat stressen med de nya hyresägarna utan hade dött på kuppen.

Med petande med spaden och krattan lyckas vi lyfta ner dem i en hink och bära i iväg dem. Innan vi gjorde det oförlåtliga. Vi rev deras hus. Mitt i landet hade de bäddat fint för sig, men nu var det ett minne blott. Förutom en rackare som sprungit iväg in i den sista gången, vi krattade oss försiktigt bort mot gången och stötte på den fjärde medlem i familjen sork som med ett pipande och bedjande ögon tittade på oss. Vi hade inte hjärta att döda den. Så vi bar iväg den långt bort från vårt land. Sedan gick vi hem och mådde uruselt till pappa sa ”Sorkar?! Dödade ni inte alla med en gång. Det kommer ni att få ångra”.

Jag har en känsla av att det kommer fortsätta vara trubbel i paradiset.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons