Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi vuxna sätter ribban

Annons

Läste diskussionen angående fattiga barns sommarlov och deras välbefinnande. Jag kommer osökt att tänka på att dessa barn är ”fattiga” året runt, om det nu handlar om den riktiga fattigdomen i den bemärkelse att barnen inte har mat på bordet eller hela och rena kläder.

Men diskussionen handlar om att barnen inte tycker om sommarlovet för att de inte har något att berätta när skolan väl börjar i augusti. Har vi frågat dessa barn varför de egentligen inte tycker om sommarlovet? Är verkligen en utlandsvistelse det mest önskvärda? Jag vet att barn har det bra med föräldrar som är närvarande och engagerade, sen spelar det faktiskt ingen roll om föräldrarna är fattiga eller rika.

Sen till de barn som verkligen är fattiga och inte får tillgång till mat eftersom föräldrarna missköter ekonomin på grund av olika saker. Detta är Socialtjänstens ansvar att se till att barnen får sina behov tillfredsställda när föräldrarna inte är kapabla att tillgodose sina egna barns behov.

Jag vet en rik förälder som skrattade åt ett fattigt barns redogörelse om sin sommar som han stolt berättade för den rika kompisen. Det fattiga barnets föräldrar hade tagit honom till Parken Zoo och han älskade utflykten. Pratade om alla djur och tivolit. Den rika kompisen lyssnade ivrigt och tyckte att det lät roligt men föräldern tyckte det var patetiskt.

Kontentan: Det är inte barnen som sätter ribban högt utan vi vuxna. Lycka kan finnas i det lilla.

 Mamma till två

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons