Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varg på landsbygdens villkor

Annons

Den fösta april skall regeringens rovdjursutredare – Lars-Erik Liljelund – presentera hur hänsyn till de socioekonomiska förutsättningarna skall tas när han skall föreslå nya beståndsnivåer för björn, lodjur, järv och varg i landet. Han har tidigare i ett del-

betänkande angett beståndsnivåer utifrån gynnsam bevarandestatus.

Frågan är nu om hans förslag blir ett aprilskämt eller inte. Den brännande frågan handlar förstås i första hand om vargen. Som situationen ser ut i Dalarna kan vi inte på något sätt acceptera något annat än att vargstammen i länet minskas till högst en till två årliga föryngringar i enlighet med vår handlingsplan.

Vi läser och hör dagligen om vargar som uppträder oskyggt och oönskat runt husknutarna. Fler och fler blir alltså påverkade i sin vardag av vargens närvaro.

De som under lång tid påverkats av vargen är förstås de som bedriver tamdjursskötsel och vi som är jägare och hundägare.

Dessa gröna näringar och intressen blir allt svårare att bedriva och värden för mångmiljonbelopp försvinner. Vargen tar ett par tusen älgar i länet varje år, fastighetspriser påverkas negativt etcetera.

Detta är bara ett par av flera negativa parametrar som är en följd av de stora koncentrationerna av varg i vårt län och övriga Mellansverige.

Vi vet att samhället accepterar varg och det gör även vi, men det måste vara på rimliga villkor och nivåer för dem som dagligen påverkas av vargen. I riksdagens beslut 2009 var vi på god väg att få en rovdjurspolitik som i stora delar var acceptabel. Men när regeringen under 2011 på flera punkter gick ifrån den har det fullständigt havererat.

Nu är det landsbygden som till största delen får stå för konsekvenserna, de rent ekonomiska men också de verksamhets- och intressemässiga förlusterna som är mycket stora. Det blir till exempel fler och fler som känner sig otrygga i sin vardag och upplever rädsla för att vistas i skog och mark.

Vi skall heller inte glömma bort lodjur och björn. Lodjuren har på en del håll nästan utraderat rådjuren och vi har också för många björnar på en hel del håll i länet.

Om den svenska rovdjurspolitiken skall ha en chans att få acceptans måste den i hög grad utformas på landsbygdsbornas villkor, där stor hänsyn tas till verksamheter såsom jakt, fäbodbruk, övrig tamdjursskötsel och upplevd otrygghet.

Lars-Erik Liljelund måste beakta detta i sitt förslag så att riksdagen får en rimlig chans att ta ett beslut som är bra för rovdjuren, men ändå främst för de människor som dagligen påverkas av rovdjurens närvaro.

Jägareförbundet Dalarna

Thomas Björklund, ordförande

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons