Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riv upp beslut om indraget stöd

Annons

Undertecknad, god man till en handikappad man i Avesta, lämnade den 2 december på kommunkontoret två brev, dels till kommunalrådet, dels till kommunstyrelsen, angående de konsekvenser som borttagande av habiliteringsersättningen får för de handikappade. Jag påpekade där det orimliga i beslutet.

Avesta Tidning har tidigare i artiklar och på insändarplats tagit upp frågan. Till dags dato har inget svar kommit från kommunens politiska ledning. Frågan är, för de drabbade, för viktig att tigas ihjäl.

I september beslutade omsorgsstyrelsen att habiliteringsersättningen ska upphöra från 1 januari 2012, till förmån för en ny sysselsättningsmodell.

Beslutet innebär att de handikappade, som inte kan komma ut i arbetslivet och vara delaktiga i samhället, genom starkt försämrade ekonomiska villkor betalar för den nya sysselsättningsmodellen.

Omsorgsstyrelsen har fattat sitt beslut trots att de ekonomiska konsekvenserna för den drabbade gruppen inte är klarlagda, det framgår av underlaget för beslutet:

”Utredning om de ekonomiska konsekvenserna för den enskilde som har daglig sysselsättning enligt LSS har inte varit möjlig då deltagarna inte redovisar sina ekonomiska förhållanden till Omsorgsförvaltningen”.

Det är anmärkningsvärt att de ansvariga tjänstemännen på omsorgsförvaltningen, och som har till daglig syssla att hantera frågor kring dessa personer, inte känner till under vilka ekonomiska förhållande de senare lever.

Än mer förvånande är att omsorgsstyrelsen på ett så bristfälligt underlag beslutar om att starkt försämra villkoren för en redan utsatt grupp av medborgare. Det vittnar om okunskap om de handikappades situation eller, än värre, ointresse.

Denna grupp av personer lever i dag på lägsta möjliga pension. Den månatliga pensionen efter skatt är 6 588 kronor. Den årliga habiliteringsersättningen är cirka 6 500, det vill säga i storlek som den månatliga pensionen. Under året har kommunen dessutom höjt avgiften för transporter från 300 kronor per månad till 400, det vill säga med 1 200 per år.

Sammantaget försämras ekonomin således med cirka 7 700 kronor årligen. Detta innebär att mer än motsvarande en ”månadslön” försvinner. Hur många accepterar att ”förlora” en månadslön utan att reagera?

Den politiska ledningen skulle aldrig våga tanken att för kommunens anställda sänka lönen med en månadslön, inte ens sänka med 600 per månad. Men för den här berörda gruppen av handikappade går det tydligen bra.

Beslutet är upprörande och kommunens företrädare har nu passerat anständighetens gräns i sin besparingsiver.

Det är dags att kommunledningen nu träder fram och förklarar avsikten med att låta de medborgare med sämst ekonomiska förutsättningar betala priset för kommunens dåliga ekonomi.

Omsorgsstyrelsen måste förklara hur man med ett så bristfälligt ekonomiskt konsekvensunderlag kan besluta om borttagande av habiliteringsersättningen, vars konsekvenser man uppenbarligen inte känner omfattningen av.

För trovärdighetens skull vore det på sin plats att partiledningarna i den politiska majoriteten förklarar vilken innebörd man lägger i begreppen ”solidaritet” och ”lojalitet”, värdeord som förekommer i partiprogram och i den politiska debatten, och hur beslutet om habiliteringsersättningen och de konsekvenser det får för Avestas handikappade medborgare rimmar med dessa värderingar.

Avesta kommun måste ompröva beslutet om habiliteringsstödet och ge begreppen ”solidaritet” och ”lojalitet” en innebörd värdigt ett samhälle av i dag.

Per Bengtsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons