Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt att leva som andra

Annons

Att kunna kliva upp ur sängen på morgonen eller kunna ta på sig skorna och gå ut själv kan tyckas vara självklart, men för alla är det inte så!

Många är beroende av en annan person för att kunna sköta sina dagliga aktiviteter. Ett hjälpbehov som man inte valt själv utan som orsakats av sjukdom eller annan skada.

Att få hjälp av personlig assistent att klara sitt dagliga liv och kunna leva som andra borde vara en självklarhet, men tyvärr är det inte så!

Att få personlig assistent innebär att man måste ha hjälp med sina grundläggande behov mer än 20 timmar per vecka. De grundläggande behoven är:

Hygien, måltid och klä av och på sig, kommunicera med andra.

Många personer, bland annat min pappa, har blivit av med sin assistansersättning på grund av hårdare regler vid bedömningen av de grundläggande behoven samt den aktiva tidsmätningen. Detta innebär att man mäter den tiden som assistenten hjälper personen till exempel till och från toaletten, man mäter inte hela tiden för toalettbesöket.

Livet är så mycket mer än att äta, toalettbesök, klä av och på sig! Att kunna få hjälp med att komma till och från träning och få hjälp av en person att utföra ett träningspass ser jag som en mycket viktig del som absolut skulle vara med i bedömningen av assistansersättning.

Får inte personen hjälp med att träna upp sin funktionsnedsättning minskar chansen att kunna förbättra de grundläggande behoven eller att bibehålla den funktion personen redan tränat upp. Vårdbehovet kommer definitivt inte att bli mindre.

Att få hjälp med att komma ut i sin elrullstol, att få möjligheten att träffa andra, att vara social och att få aktivitetsstöd för att kunna arbeta eller studera är en självklarhet tycker jag.

Som anhörig kan jag inte förstå hur regeringen och Försäkringskassan tänker. De kan knappast förstå vilka konsekvenser dessa beslut att dra in assistansersättning medför. Det orsakar att personen blir alltmer passiv och isolerad i sitt hem.

Jag blir frustrerad och förbannad över att inte kunna påverka beslutet att min pappa blivit av med sin assistansersättning och rätten att leva som andra!

Att så många personer har blivit drabbade av detta känns fruktansvärt.

Min pappa har kämpat sig tillbaka till livet, det har varit en lång och tuff resa sedan han blev sjuk 1998. Inte en dag har han gett upp och jag beundrar hans tålamod, vilja och kämpaglöd. Min mamma har kämpat med allt runt omkring och har gett all stöd som min pappa kan få. För mig är de två vardagshjältar!

Att Försäkringskassan fattar sådana beslut som påverkar så många individer och som får sådana förödande konsekvenser, inte bara för den som är drabbad utan även för anhöriga, känns sorgligt.

Att Försäkringskassan inte reagerar på att dessa grundläggande behov och tids mätningar är orimliga går över mitt förstånd.

Att vår regering och Försäkringskassan lever så långt ifrån verkligheten känns skrämmande.

Verkligheten är den att det finns personer som har rätt att leva som andra, men som inte får den möjligheten.

Jennie Engman

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons