Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När skall vi få arbetsro?

Annons

Att jobba i hemtjänsten kan vara ett skönt jobb, man får röra på sig och vara ute, vilket är en stor bonus i detta jobb.

I vårt arbetslag tycker alla mycket om vårt jobb, att jobba med gamla och sjuka, vi är stolta över vårt jobb! Alla gör allt för att brukarna ska vara nöjda och vi ska vara en höjdpunkt för dem på dagen när vi kommer.

Men tyvärr är vår arbetslust och ork som bortblåst för att vi ständigt får höra att vi gör för lite, vi har för dålig statistik. Vi jagar siffror.

Vi ska ha en siffra som säger 70 procent hos brukare, 30 procent kringtid, där ingår bland annat dokumentation, arbetsplatsmöten, tanka bilar, sköta bilar, med mera. Men vi kommer aldrig upp i dessa siffror, vi gör ständigt för lite!

På vintern, när allt tar längre tid på grund av väder, finns ingen mer tid i schemat för det. Enligt

schemat kan det vara tre-fyra minuter mellan brukarna, men i verkligheten tar det 15-20 minuter att gå, vilket innebär att man ligger efter direkt.

Det får inte finnas luckor i schemat, det ger dåliga siffror så klart, och inte lönsamt! Men då undrar man hur det är tänkt att vi ska hinna mellan våra jobb.

I hemtjänsten under en dag händer många akuta saker, medi-cin som blir insatt snabbt av läkare, som måste hämtas på apotek, bilar som krånglar, man får ringa Assistanskåren och bilen står där den står. Men man har brukare som väntar på hjälp och behöver oss.

Alla vänder ut och in på sig för att hinna, alla är vi stressade, har svårt att sova, man tänker på vad vi kan göra bättre. Vad gör vi för fel? Benen går fortare och fortare, men det syns inte i statistiken!

Arbetsglädjen försvinner på grund av nya arbetssätt hela tiden, det ena har knappt startat så ska det vara ett nytt, är man ifrågasättande då är man trött på jobbet, dags att söka annat jobb. Det är väldigt ofta vi har fått höra det.

Det nya är nu att vi ska prova att lägga vårt schema under bemanningskrav, vilket gör att vi ska planera ännu tajtare, så att vi helst ska kunna låna ut en personal till annan grupp, vilket innebär att man blir förflyttad till en grupp där man inte känner brukarna. Om du då kommer hem till en person du aldrig träffat så ska du kunna avgöra om den personen till exempel behöver läkarvård. Det ska vi klara, vi som är undersköterskor.

Detta tycker man inte är att ge trygghet och kvalité för skattepengarna, att få träffa en massa olika personal. En del gråter över att de får träffa ytterligare en ny och förklara hur de vill ha sin omvårdnad.

Hur ska vårdyrket bli attraktivt? Och hur ska våra vikarier bli kvar? De är guld värda, men behandlas tyvärr inte som det. De får ofta lite tid, eller delade skift, stressigt och med stort ansvar, för att vi har ett ensamt jobb. De söker oftast andra jobb med bättre lön och bättre arbetstider. Man undrar om det kommer att finnas någon som tar hand om oss när vi blir gamla, om man inte gör jobbet mer harmoniskt.

En annan sak vi ofta får höra är att vi måste vara rustade och beredda när lagen om valfrihet sätter i gång, då får man välja själv om man till exempel ska ha en privat hemtjänst.

Man får en känsla av att den kommunala hemtjänsten ska köras i botten så att privata aktörer kan starta, och gå med vinst!

Det är så synd att vårt jobb, som skulle kunna vara så bra, blir sönderarbetat med nya idéer, men ingen uppföljning hur arbetssättet funkade görs, I stället startas ett nytt. Vi är duktiga på det vi gör, stolta över att jobba med gamla och sjuka, vi är många med lång erfarenhet. Var rädd om oss i stället för att jaga oss och stressa sönder oss.

på Skogsbo hemtjänstgrupp

Från hjärtat av oss

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons