Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer läkemedel i vår mat

Annons

Sverige har alltid setts som ett föregångsland inom jordbruket. Vi har strävat efter hög kvalitet med få tillsatser i foder och färdiga produkter. Köttet har varit fritt från antibiotika, och låg användning av olika former av penicilliner och andra preparat har medfört att vi undvikit resistensproblem och allergier. Djuren har varit friska.

Inom sjukvården har man under flera år varnat för omotiverad antibiotikaanvändning. Problem uppstår med tillkomst av resistenta bakterier, men också av förorening av avloppsvatten vilket påverkar reningsverk, sjöar och hav. Fiskar och vattenlevande organismer påverkas av det vi behandlar oss med. Om man jämför detta med situationen i Europa framkommer en annan bild.

Medicinering med antibiotika och andra preparat är godkända i högre doser och på andra indikationer än i Sverige. Bekämpningsmedelsrester, exempelvis dioxiner, har medfört handelsstopp för tyskt kött i Kina, Ryssland och andra länder.

Polsk produktion är ej kartlagd. Landet har stora köttfabriker, gödsel körs ut på lågmarker och får ligga kvar för urlakning. Lakvattnet hamnar – förstås – i Östersjön. Att hantera gödsel så är helt förbjudet i vårt land.

Trots det jag skildrat här står EU i begrepp att godkänna högre antibiotikaförbrukning inom jordbruket. De nya reglerna blir generellt tvingande. Detta gör man trots att kända läkemedelsforskare konstaterar att man inte har full kunskap om resistensproblemen, man konstaterar att bakterier finns kvar i prover som antibiotikabehandlats.

En effekt av de nya kraven samt problembilden är att vårt mångåriga hygien- och kvalitetsarbete blir förgäves. LRF befarar att vi inte kan neka till att köpa köttprodukter från andra EU-länder, kött som kommer från antibiotikabehandlade djur som också har en högre sjukdomsbelastning.

Vi får inte glömma galna-kosjukan som i sig var resultatet av en virusliknande organism.

Överstatliga bestämmelser leder till ökad antibiotikaförbrukning, ökande resistens och sjukdomsproblem samt kostnadskrävande åtgärder. Primärt förebyggande arbete ersätts av efterstädning.

Vem skall stå för dessa kostnader? Svenska bönder? Svenska¿konsumenter? Hur skall denna konkurrens beskrivas? Vilken gynnas? Är det inte dags att svenska bönder tummar på kvalitetskraven? Vi verkar ju inte ha något utbyte av insatserna.

Man funderar över tystnaden från våra myndigheter. Ska våra barn äta kött från Tyskland eller Polen? Ska de utsättas för risken att utveckla läkemedelsallergier? Varför agerar inte Sveriges Kommuner och Landsting – SKL?

Landstingens strävan att minska antibiotikabehandling på våra sjukvårdsenheter börjar visa resultat, landstinget Dalarna har här visat framfötterna och erövrat en första plats.

Detta torde tjäna som ett gott exempel för fortsatt arbete både för behandling av människor och djur.

Centerpartiet Folkärna Södra genom Jerry Harrysson, Krylbo

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons