Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt barn känna högtidlighet

Annons

Det är förväntan i luften! Många är uppklädda! Det är grönt i varenda buske! Kyrkklockorna ringer! Bruset från orgeln spelar ”Den blomstertid nu kommer”! Det är stimmigt och förväntan stiger! Kort sagt det är skolavslutning!

Kommer du ihåg hur det var? Jag gör det och som präst får jag vara med om det på nytt inför varje sommarlov. Det är ett privilegium att få dela denna glädje och förväntan med barnen, föräldrarna och lärarna.

Det är också ansvarsfullt att nyttja tillfället att få uttrycka några ord som bidrar till känsla av mening och sammanhang för barnen såväl som för de vuxna. Självklart handlar mina ord ofta om glädje, om nyfikenhet på livet, om ömhet för skapelsen och respekten för oss själva och andra.

Nu finns det de som vill förmena barnen detta. Skälen som brukar anföras är att ”i Sverige råder religionsfrihet”, ”skolan skall vara religionsneutral” och att ”barnen skall inte tvingas in i någon religion”.

Om dessa påståenden kan jag inte säga annat än att jag håller med till punkt och pricka. Däremot menar jag att de som anför dessa argument många gånger drar alldeles fel slutsatser. En del gör sig till och med skyldiga till att inte följa FN:s barnkonvention.

En del av dem som jag bemött i detta ärende gör sig skyldiga till att blanda ihop religionsfrihet med befriat från religion. Vår lagstiftningen om religionsfrihet syftar till att varje människa själv skall få välja tros- och religionstillhörighet. Lagstiftningen betyder inte att samhället skall vara fritt från religion och religiösa uttryck, vilket en del tycks tro. Det är helt enkelt fel.

Därför är det inte rimligt att hävda att skolan – inklusive skolavslutningar – skall vara befriade från religiösa uttryck. Så måste man även förstå att Skolverket menar när de skriver: ”Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning ske i kyrkan. Utgångspunkten är att alla elever skall kunna delta i en skolavslutning.”

Att skolan skall vara religionsneutral betyder således inte att man inte får ha avslutningar i kyrkan. Det vore nonsens. Att förlägga avslutningar till kyrkan handlar praktiskt om att låta barnen känna högtidlighet och förstå vår kulturella och andliga tradition. Precis som barn runtom i hela världens demokratier lever i religionsfrihet samtidigt som de är en del av de kulturella och religiösa sammanhang de växer upp i så måste det få vara så även för våra barn. I annat fall blir de berövade denna del av sitt ursprung och identitet.

Skolavslutningar i kyrkan innebär på inget vis att barnen – eller någon annan – blir intvingad i en viss religion. Alla som varit på en skolavslutning i Grytnäs vet att där tvingas ingen till något.

Det är heller inget fel i att barnen får möta religiösa uttryck. Jag menar att liksom eleverna inom ramen för SO-ämnen först börjar utforska och lär sig orientera i den lokala geografin så är det självklart bra att de lär sig förstå och kan orientera sig i sin kulturella och andliga ”närmiljö”.

Just detta slås fast i FN:s barnkonvention. I en av de fyra grundpelarna fastslås att barnen har rätt till också andlig utveckling. Det är för mig inte att bli

religiös utan handlar framför allt om att utveckla en känsla för livets storhet och skörhet så att det värnas, njuts och nyttjas till det som är gott, skönt och nödvändigt.

Jag tror att det är det som händer med oss när vi stämmer in i ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor”. Det är det jag hoppas att våra barn skall få känna när de tågar in i kyrkan till orgelbrus och den förväntan bara en avslutning i kyrkan kan ge.

Kyrkoherde i Grytnäs församling

Roland Söderberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons