Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Acceptera att naturen är grym

Annons

Att en jägare oavsett kön försvarar sitt dödande är naturligt, jag är inte förvånad. Men okunskap och missuppfattningar i insändaren av signaturen Kvinnlig jägare i Dalarna (”Därför skjuter vi vilda djur”, AT 31/8) måste bemötas.

För det första ifrågasätts min kompetens.

Det känns olustigt att framhäva sig själv, men jag är säker på att mina kunskaper om vilda djur och samspelet i naturen är långt bättre än många jägares. Mitt naturintresse grundlades av mina föräldrar redan under 1940-talet.

Det vidmakthölls av den lekpark jag och mina kamrater hade tillgång till under barndomen, en skogsbeklädd udde som gick ut i sjön intill hyreskasernerna vi bodde i, och det har genom åren utvecklats.

Jag har till exempel vandrat i norska och svenska fjällvärlden (inkluderande Sarek och Abisko), i Australien och Skottland, gjort safariresor till Kenya, Tanzania och Sydafrika, campat i Tasmaniens fjällvärd, besökt Amazonas. Hela tiden beväpnad med en kamera och öppna ögon i stället för ett gevär. Jag har intresse, erfarenhet och kunskap.

Däremot ger jag inte mycket för den kunskap som finns hos vissa jägare.

En mycket god vän till mig berättade för en tid sedan att han avskyr ormar och slår ihjäl dem så fort tillfälle gavs. Att kräldjur är fridlysta hade han ingen aning om.

En annan närstående person ondgjorde sig över de forskare som lyckats korsa hund och mård för att få bättre pälsdjur att farma.

En granne blev mycket lycklig för några år sedan när jag berättade att en kungsörn dött vid en kollision med tåget i närheten av hans jaktområde. Han hoppades att ”det var den jäveln som tog våra (hans jaktkamraters) harar”. Varken kunskap eller förståelse utmärker dessa jägare!

Ormhataren är också anhängare av jakten på lodjur ”för de är så grymma mot rådjuren”. Och den ”kvinnliga jägaren” i AT (31/8) ger uttryck för liknande tankar när det gäller jakten på räv, ”Den dödar varje år mängder av rådjurskid på ett brutalt sätt”.

Vad då brutalt? De skaffar mat åt sina ungar! Vad gör den kvinnliga jägaren när en naturfilm från Afrika visar en lejonflock som sliter i en ännu levande zebra. Blundar hon?

För människor är naturen grym och det måste vi acceptera. Jägaren och jag är ense om att ”vi i Sverige skall ha en stark frisk stam”, men detta sker inte genom den jakt som jägarna bedriver.

Pratar man aldrig om Darwins läror vid de jägarutbildningar som refereras till? Det är naturens egen förvaltning, ”den starkastes överlevnad”, som lagt grunden för de livskraftiga arter vi har i dag. Jägarnas bidrag är bara ett uttryck för självgodhet; ”ingen vet bättre än jägarna hur naturen skall förvaltas”.

Och påstå inte att det inte är nöjet att döda som ligger bakom stora delar av den jakt som bedrivs på lo och björn.

Jag lyssnade på ett föredrag

av Gunnar Glöersen (jaktkonsulent) för några år sedan då han beskrev hur han lyckades skjuta sitt första lodjur och jag har på tv (Gävle-Dala) sett och hört hur björnjägare uttrycker sig när jaktlaget lyckats knäppa årets första björn.

Jan Olsson, Avesta

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons