Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ge mig ett beroende!

Jag vill vara beroende. Helt fast. Inte kunna sluta.

Annons
Ida Eriksson.

Det är en speciell känsla att vara beroende av någonting. Jag kommer ihåg när jag såg första avsnittet av Sex and the city tio år efter alla andra och hade hela boxen framför mig. Likadant med Lost. Jag kunde se fem avsnitt i rad och ändå inte känna mig nöjd. Eller när jag var liten och ibland fick hyra hem ett Nintendo från Vega video. Jag spelade Donkey Kong till tummarna blödde.

Första veckorna med appen Wordfeud nedladdad.

Hur svårt det är att slita mig från ”vildforsen” på äventyrsbad när jag väl har börjat.

När man verkligen inte kan lägga ifrån sig en bok.

Tv-serier, spel och vattenrutschbanor i all ära. Men nu vill jag bli beroende av något större. Jag skulle vilja skaffa mig ett intresse.

Jag vill prova något för första gången och känna att jag bara måste göra det om och om igen, det ska liksom inte gå att låta bli. Som att öppna en påse ostkrokar och försöka att bara ta en. Omöjligt. En sådan känsla längtar jag efter, fast frambringad av någonting annat än just ostkrokar. Jag vill brinna för något.

Att baka surdegsbröd. Måla möbler. Släktforska. Vad som helst (förutom cigaretter och droger), låt mig fastna. Att enbart vara beroende av att läsa Elle Mat vin och riva mig i huvudsvålet lämnar för mycket tid åt… viktiga saker.

Jag försökte mig på den där surdegstrenden. Men i min iver att utveckla ett nytt intresse sket sig brödbaksidén med det faktum att jag skulle behöva vänta i flera dagar bara på att degvätskan ska surna.

I stället försökte jag bli händig. Började skapa konstverk av en byrå. I huvudet hade jag en bild av hur otroligt ballt det skulle se ut att klä in den med limmat tidningspapper och sedan skriva konstiga ord på den. Resultatet blev enbart konstigt. Jag sket i byrån (nej, inte bokstavligt talat) och försökte i stället att bygga en fotpall av gamla rester från andra möbler som vi skuffat in i källarförrådet i väntan på en tur till tippen. Men själva fotpallen blev inte ens påbörjad. När jag kånkat upp diverse rämmel i lägenheten frågade jag mig själv varför jag inte drar till Ikea och köper en i stället, det är ju billigt och betydligt mindre tidskrävande.

Jag rotade fram ett gammalt skissblock och satte mig för att skissa av utsikten från vardagsrumsfönstret. Tappade suget när en alkis klev in i blickfånget och kissade på en trädstam.

Jag började leta efter kvällskurser. De enda min, för tillfället strama, budget kunde tillåta var knyppling, scrapbooking för nybörjare, eller mjölksyrning av grönsaker. Inget av nämnda ämnen känns som jag. Jaja, kanske bor det en liten scrapbookande knypplare inom mig, men i så fall vete tusan om jag vill locka fram henne.

Kom fram till att det borde finnas en kurs i hur man skaffar sig nya intressen. Jag skulle verkligen behöva ett. Hösten gör mig så tråkig och lat. Min kreativa ådra stryps och det enda jag finner oerhört upphetsande att göra efter jobbet är att sjunka ned i soffan med en leverpastejsmörgås framför en Johan Falk-film.

Jag är så tråkig.

Jag vill brinna för någonting. Den som ger mig ett intresse får en originellt designad byrå!

Tre saker som jag önskar att jag vore beroende av:

– Spara pengar

– Träna på crosstrainer

– Utföra pedikyr på mig själv

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons