Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En musikalisk glädjekick!

Glitter, glamour, musik, dans och show. Varför går man inte oftare på musikal? Eller teater med för den delen? Varje gång så får jag en glädjekick, det liksom spritter lite extra i kroppen efter några timmar framför scenen.

Annons
Petra Blomqvist

I onsdags så såg jag, tillsammans med hela redaktionen, musikalen Sugar (i hetaste laget) på Oscarsteatern i Stockholm. I detta fall var det dock inte musiken och dansen som vann min uppmärksamhet, utan komiken. Henrik Dorsin var fantastisk!

Han spelade en arbetslös musiker som tvingades fly från en gangstergrupp i Chicago, klä ut sig till kvinna och söka jobb i en kvinnlig jazzgrupp. Ni hör ju hur det låter!

När Henrik äntrade scenen som Daphne kunde jag inte hålla mig längre. Skrattet välde fram genom kroppen. Jag skrattade mig själv till tårar, flera gånger om. Ja inte bara för att han hade kvinnokläder på sig, utan för att hans roll var så fantastiskt klumpig och charmig. Folk får säga vad de vill, men han var klart bäst i hela föreställning.

Jag är egentligen

inget fan av svenskt skådespeleri. Gillar det egentligen inte alls. Men det är något med alla dessa svenska komiker som lyckas säga rätt saker vid rätt tillfällen gång på gång. Att placera en mångkunnig person som Henrik i en musikal som Sugar, var ett genidrag. Han kan skådespela, han kan sjunga, han kan vara rolig och framförallt så bjuder han verkligen på sig själv. Då får man extra plus i kanten av mig.

För att en musikal

ska vara bra så krävs också samspel mellan alla på scenen (tummen upp för det), bra musik och dans är ett annat viktigt element. I denna musikal så var inte detta den starka sidan.

Visst kunde dansarna sin grej men det var egentligen inget häpnadsväckande. Jag har sett bättre om man säger så. Tänker bland annat tillbaka på när jag såg Fame på Chinateatern på 90-talet. Det var wow-känsla!

Låtarna i musikalen då? Ja vars, visst funkade det, men det var faktiskt när skådespelarna började sjunga som mitt intresse svalnade av. Och då är jag annars den som sitter och nästan studsar med i takterna på musikaler. Men men!

I vilket fall som

helst så vill jag komma fram till att det var riktigt kul. Och det tycker jag varje gång. jag får någon slags musikalisk kick. Drömmer mig in i skådespelarnas värld. ”Tänk om jag stod där själv på scenen”.

Jag tror att de flesta tjejer (och vissa killar) någon gång drömt om att få vara med i en musikal. Men jag går ju bet direkt eftersom jag inte kan sjunga för fem öre. Det är inte det att jag är tondöv men det låter liksom inte bra.

Jag får helt enkelt nöja mig med att titta, och det är faktiskt ganska så kul det med. Eller väldans kul skulle jag säga. Mer musikal åt folket!

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons