Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Carl XVI Gustaf har nu varit kung i 44 år – visa tacksamhet mot allianspartierna

Annons

Jubileerna är många i det svenska kungahuset 2018. Förra fredagen, den 11 maj, uppmärksammades 200-årsdagen av kröningen i Uppsala domkyrka 1818 av den förste Bernadotte-regenten, nämligen Karl XIV Johan.

Några år tidigare hade denne ursprungligen Jean Baptiste Bernadotte av riksdagen valts till kung i Örebro. Sverige fick så ett franskt kungahus i form av en erkänt skickligt och ärlig fältmarskalk som verkat under Napoleon.

Torsdagen den 26 april, fyra dagar innan sin 72-årsdag, slog dessutom vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf historiskt rekord som längst varande monark genom tiderna i vårt land - detta med sina dryga 44 år på den svenska tronen.

Är dessa kungliga jubileer och årsdagar viktiga, något att överhuvud taget bry sig om för oss medborgare, för samhället, för dagens politiska ledning på olika nivåer?

Ja, jag hävdar det och med visst eftertryck, därför att det berör vårt lands statschef och ansikte mot omvärlden och likaså in mot det svenska folket. Likaså handlar det om varifrån vi kommer, om vårt lands viktiga historia – nu angelägnare än någonsin att ha kunskaper om och känsla för – samt våra rötter, vår identitet och vår sammanhållning som folk och nation.

Torekovuppgörelsen för ett halvt sekel sedan - mellan S och de borgerliga partierna – landade i enighet om att ta bort kungens politiska maktbefogenheter, men ändå behålla rollen som statschef och därmed samlande yttre och inre gestalt för vårt land och folk.

Att allianspartierna då lyckades rädda kvar den konstitutionella monarkin skall vi vara tacksamma för i dag, likaså att vår kung och statschef tydligt inser ämbetets viktiga roll som enhetssymbol i vårt allt mer splittrade land.

Kungahuset är enligt vår grundlag landets främsta officiella företrädare, inåt och utåt, inte som lagstiftare eller politiker utan som just representanter och symboler för det svenska folket. Den konstitutionella monarkin ger en unik möjlighet till långsiktighet och stabilitet på statschefsposten, nog så viktigt för att skapa förutsättningar för ett lands trygga utveckling.

Med tacksägelseinriktade Te Deum-gudstjänsterna i slottskyrkan bidrar också landets främste företrädare, vår kung och statschef, till att ge en mer nyanserad bild av vad Sverige står för än vad som framkommer vid de internationella jämförelser om värderingar som International Value Survey regelbundet presenterar.

Här återfinns ständigt Sverige, likt en isolerad ö uppe i ett hörn: sekulariserat och inte religiöst, individualistiskt och inte familjefokuserat, modernistiskt och historielöst, framåtblickande och inte traditionellt, internationalistiskt och inte fosterländskt. Svenskarna skulle därmed inta en närmast extrem position i världen värderingsmässigt.

Ändå har kung Carl XVI Gustaf och hans drottning Silvia, med växande tydlighet och frimodighet,  inte  dragit sig för att lyfta fram vikten av var Sveriges andligt-religiösa, etiska, historiska och kulturella grundvalar finns.

Inte minst har detta kommit till uttryck i statschefens riksdags- och jultal, vid militära sammanhang som veterandagen eller vid tacksägelsegudstjänster i slottskyrkan vid födslar och stora kungliga födelsedagar.

Svenska folket har inte misstyckt. Tvärtom.

Lennart Sacrédeus (KD),  tidigare europaparlamentariker och riksdagsman, nu första dalanamn till riksdagen efter Lars Adaktusson.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons