Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vildrosen som aldrig upphör att inspirera

Regissör och dramatiker Claes von Rettig har avlidit efter en tids sjukdom. Han är född 1931 och skulle snart fylla 82 år.

Annons
Claes von Rettig i en vanlig pose.

Claes reste tidigt till USA och studerade drama, regi och litteratur vid George Washington University. Tillbaka i Sverige studerade han i Lund och var med och startade Student-

teatern med bland annat Lorcas Christobita och Forsells Kröningen.

Han praktiserade på Operan och Dramaten under Göran Gentele och Bengt Ekeroth och var kulturjournalist på Kvällsposten och Aftonbladet – som en av de vassaste teaterkritikerna under 1960-talet, i opposition mot Alf Sjöberg och Ingmar Bergman.

Claes stod för en helt annan syn på teatern och vad den bör användas till. Han menade att ett lands kultur, där alla är delaktiga, är grunden för ett friskt samhälle. Han förlorade aldrig förmågan att förundras och glädjas över människors uttryck och var obruten i sitt stora engagemang i hela sitt liv.

Han arbetade under flera år som frilansande regissör och dramatiker på ett antal scener i Sverige, Finland och Norge, men kände sig låst av teaterns borgerliga konventioner, och institutionernas instängdhet och elitism, och sökte sig därför till friare scener.

Claes och folksångerskan Margareta Söderberg möttes 1975. Tillsammans utvecklade de ett nytt sätt att arbeta med kultur utanför de etablerade kanalerna, ett arbete Claes fortsatte med fram till sin död. Skeppsholmsfestivalen 1977 var en milstolpe, följd av festivaler på Söder som hävdade människornas rätt till sin stad.

På Folkkulturcentrum sammanförde han bland annat människor från olika håll till unika skapande möten. Professionella i olika genrer höll workshops och seminarier och delade med sig av sin kunskap och erfarenhet.

Flytten från Stockholm till Konnsjögården utanför Horndal gav ett nytt fokus. Gården blev ett internationellt kulturcenter med kursverksamhet, seminarier föreställningar och konserter.

Bland mycket Claes gjort kan nämnas att han skrev och satte upp ”Bergslagskantaten” med människor från orten, kallad den första arbetaroperan, som skildrade de förtigna upproren i Dalarna genom tiderna. Den fantastiska föreställningen turnerade i flera år landet runt och visades på tv.

Han redigerade boken ”Arbetets röster” där bruksarbetare från Horndal kom till tals med sitt eget språk.

2009 förverkligades den första Vildrosfestivalen på Konnsjögården – en vital motståndskarneval med folk- och världsmusik, teater, dansbana, poesi, samtal och möten.

Även 2010 och 2011 arrangerades Vildrosfestivalen. I år återkommer den, arrangerad av den nya styrelsen.

Claes arbetade in i det sista och lämnar efter sig en halvfärdig Vildrostidning, utkast till en diktsamling, en planerad utställning av hans teckningar genom åren, med vernissage 25 maj på Galleri Fridhem i Stjärnsund.

Claes sanningslidelse var furiös. Hans motto var ”vårda ditt ursinne”, vilket är hans testamente till oss alla.

Annons