Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord över Hans Klette

Annons

Hans Klette, professor emeritus i straffrätt vid Lunds universitet, har avlidit i en ålder av 88 år.

Han var född i Kalmar, son till landsfiskalen Gerhard Klette och hans hustru Astrid. Närmast sörjande är hustrun Tove och barnen Maria, Helena och Martin.

Världens vänligaste man. Så vill man enklast beskriva Hans. Under ett av de första åren på 1950-talet sammanträffade han på tåget Amsterdam-Paris med konstnären Pug Karlsson, som aldrig kunde glömma att Hans skulle följa med ett handelsfartyg till Indien för att studera filosofi.

Vid sidan av sina juridiska studier deltog Hans i arbetet vid experimentscenen Lilla teatern i Lund (1952-56), där han medverkade i Stig Dagermans “Den dödsdömde” och Arthur Adamovs “Parodien”. Det var i existentialismens tidevarv och här blev han bekant med Hariet Philipson, Hans-Ingvar Hansson, Lennart Olsson, Heinz Hopf, Lars Lind, Anna-Karin Svedberg och Claes von Rettig. Då Lilla teatern lades ned, övergick Hans till Lunds studentteater, där han 1959 medverkade i Samuel Becketts “Slutspel”.

Hans kom under hela sitt liv att bevara intresset för teater, film och skönlitteratur. Sålunda gick han förliden vinter systematiskt igenom Jesper Svenbros diktsamlingar och återupplivade bekantskapen med Hariet Philipsons essayer i “Thalias tunna luft”.

Hans intresse för internationella frågor ledde till att han 1959 utsågs till husförman för Internationella studenthuset, som invigdes av Dag Hammarskjöld.

Hans var jämte hunden Lucky en daglig gäst i Botaniska trädgården. Det slog mig där att han kände trädgårdens arbetare vid förnamn. Han hälsade även på dem han mötte och växlade ofta några ord med dem. Han menade att det var viktigt. Någonstans har han sagt: “Vi är medmänniskor och måste samarbeta för att överleva. Så enkelt och så svårt är det.” En annan sentens var: “Allt levande har ett samband”.

Ett uttryck för Hans medmänsklighet är hans engagemang i den lokala brottsofferjour, som Niklas Elmbergs mor, Irene, initierade 1992 och där han tog plats i styrelsen. Han var även under åren 1995- 2010 ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund. Några av hans skrifter är “Polis: myndighet – människa”, “Brottsmålsprocessen ur den åtalades perspektiv” samt “Trafiksäkerhetsbrotten”.

Finns det alltigenom goda människor som furst Mysjkin hos Dostojevskij? I så fall var Hans en av dem.

Sverker Hällen

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips