Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Malena hyllar Sverige – men kompisen knycker nästan showen

Generositet och öppenhet - det är nyckelord när Malena Ernman lockar ett lämmeltåg av åhörare ner i Dalhalla. Hon bjuder på sig själv med mycket humor, och öppnar en mjuk musikalisk famn som vill skapa utrymme även för dem som är på flykt.
Och gästartisten Sara Dawn Finer får mycket utrymme, hon knycker nästan konserten av kompisen.

Annons

Det är åttonde sommaren i rad som Malena Ernman näst intill fyller Dalhalla - kalkbrottet utanför Rättvik som blev en sådan maffig arena för musik.

Malena Ernman är ju mezzosopranen som blivit musikalisk mångsysslare. Hon inleder dock på operaspåret, bland annat med röstgymnastik ur Vivaldis Griselda som blir en charmerande show av drillar, med glada grimaser som gör sig bra på storbildskärmen.

Och visst klarar hon av viston, också.

Det blir gamla godingar om vinden som går vindens ängar och Emigrantvisan om dem som sålde sina gårdar och gav sig ut mot en oviss framtid. Till och med Barndomshemmet finns med på repertoaren - där som sädesfälten böja sig för vinden, Harry Brandelius gamla hit.

De flesta av de låtarna kommer från den nya skivan Sverige, där samhällsengagerade Malena Ernman vill lyfta fram en positiv bild vårt land som ska ge en trygg grund för öppenhet mot dem som söker en fristad.

Det är fina visor, men hon gör ingenting nytt av de välbekanta låtarna, vilket gör mig besviken. Kanske är jag för bekant med den repertoaren - både visorna och sommarpsalmerna.

Hennes Visa från Utanmyra är snuddande nära Jan Johansson-varianten som nästan snurrade sönder på pappa grammofon när jag växte upp. Där blir det en duett med Magnus Lindgren på tenorsaxofon. Han excellerar även med klarinetten.

Ett par fina nyheter är Allt under Västerbrons fäste och Jenny Lind – som sångerskan skrivit tillsammans med maken Svante Thunberg.

Men det är när gästartisten Sarah Dawn Finer dyker upp som det bränner till. Hon gör en härligt bluesig variant på Cornelis Vreeswijks Somliga går i trasiga skor. Finer ger tyngd och allvar åt konserten, även med sin gamla kraftballad Moving on, och What a wonderful world.

En annan höjdpunkt är när de båda tillsammans gör Jocke Bergs Sverige, med underbar text och om landet lagom som är bäst, och en refräng som passar så bra i konsertens grundtema "välkommen hit, vem du än är var du än är".

Men det här en gott-och-blandat-kontert. Phantom of the opera-duetten funkar bra även när två kvinnor gör den tillsammans, och publiken står upp och klappar under Prince-kavalkaden som hyllar popikonen som dog i år.

Och sedan när många tror att det är slut så går Marlena Ernman sjungande ut i publikhavet, får kramar av förtjusta fans och siktar på kalkbrottets turkosa vatten vid sidan av scenen. Det blir ett dopp i år också, ett väldigt snabbt. Ernman ryggar inte för iskyla, utan bjuder på sig själv och möts av mycket värme.

LÄS ÄVEN: Om Kristian Ekenberg som hittade sommarkänslan när han lyssnade på Ernmans nya skiva. "Malena Ernman vårdar dem med en positiv nationalism som vill bjuda på det vackra vi har i stället för att stänga grinden och låta hundar svartsjukt bevaka den" skriver han här.

OCH KOLLA IN: "Jag älskar att jobba och Dalhalla är årets höjdpunkt för mig" säger hon i Cecilia Ekebjärs artikel inför konserterna.