Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Problem för borgerligheten att Ebba Busch Thor inte kan skilja röd skattepolitik från blå

Annons

Den 21 oktober 1997 var statsminister Göran Persson mycket tydlig i Dagens Nyheter: “Värnskatten är konstruerad så att den tydligt ska vara tillfällig”. Nu har den temporära skatten nästan hunnit fylla 25 år.

Det är på tiden att värnskatten nästa år avskaffas. Rimligen borde detta vara något den breda borgerligheten vid skarpt läge ställer sig bakom.

KD håller dock inte med. “Vi kommer att använda de pengarna till vårdsatsningar, till omsorgssatsningar och inte minst till satsningar på polis och rättsväsende”, meddelar partiets ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed (TV4, 190925).

Varför gläds inte KD över en viktig, borgerlig principseger?

Både principiellt och samhällsekonomiskt är värnskatten problematisk. Den innebär trots allt fem procentenheters skattepåslag ovanpå den i sig tunga statliga inkomstskatten.

Inget talar heller för att värnskatten i det långa loppet stärker statens kassa. I rapporten Lafferkurvans återkomst (Timbro, 2017) har nationalekonomen Jacob Lundberg illustrerat hur högre beskattning alls inte behöver innebära större intäkter.

I en färsk promemoria om värnskattens avskaffande har också ekonomer på det socialdemokratiskt styrda finansdepartementet slagit fast att en “samlad bedömning är att den långsiktiga självfinansieringsgraden mest sannolikt är i närheten av 100 procent.”

Att värnskatten överlevt både S- och alliansregeringar har alltså handlat om partipolitik snarare än statskassa. Med tanke på den fördelningspolitiska profilen är reformen lika politiskt otacksam som den är nödvändig.

Alliansregeringen och framför allt M förtjänar all kritik för att man lät opinionsmässig känslighet avskräcka. S retoriska vaktslående om skatten är däremot begriplig från deras ideologiska horisont.

Ett bevarande ligger i linje med hur också V och MP ser på beskattning som symbolisk markering: Höginkomsttagare kan och ska bidra mer. Punkt slut.

Att staten inte får in några pengar på skatten tycks mindre viktigt när önskan om att klämma åt "de rika" ger röda politiker tunnelseende i den ekonomiska politiken.

Ur ett blått perspektiv är det desto svårare att förstå KD:s position. Slopandet av värnskatt fanns med i utkastet till den alliansuppgörelse om M-KD-regering som i januari aldrig fick prövas!

På sin hemsida slår också KD fast att man vill ta bort skatten “på sikt”. Det ville också Göran Persson.

För 25 år sedan.

Joakim Broman