Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Personalbristen en "stor utmaning" i kommunen – ändå vill LO behålla de höga trösklarna på arbetsmarknaden

Annons

“En krigsförklaring.” LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson höll inte tillbaka när han kritiserade ambitionen att reformera och modernisera arbetsrätten och lagen om anställningsskydd, LAS.

Fast det var då, i början på februari 2018, när det var Elisabeth Svantesson (M) som förde fram förslaget (Dagens Industri, 180204).

LÄS ÄVEN:

LEDARE: Mansdominerade LO-förbund kör över Kommunal om jämställda löner

När det nu är S- regeringen som ska reformera anställningsskyddet – som ett resultat av januariavtalet – håller LO en lägre profil. Visserligen är facket kritiskt till den utredning som ska föreslå ändringar i lagstiftningen i maj nästa år. Men någon krigsförklaring är det tydligen inte den här gången. LO nöjer sig med att vara “kritiska”.

När far super är det rätt, som man brukar säga, eller åtminstone mindre fel. Eller har LO till sist satt sig in i de negativa konsekvenserna av den rigida arbetsrätten?

Den ekonomiska forskningen visar att det starka anställningsskyddet för tillsvidareanställningar leder till fler visstidsanställningar och att marginalgrupper som nyanlända eller ungdomar utan gymnasieutbildning får svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Vid de få tillfällen som mildringar skett, exempelvis när småföretag fick möjlighet att undanta två personer från turordningsreglerna, har det lett till ökad produktivitet och att fler anställdes från arbetslöshet.

På ett seminarium hos tankesmedjan SNS häromveckan presenterade organisationen Företagarna en rapport som visar att tre av fyra mindre företag har svårt att behålla den kompetens de behöver, på grund av anställningsskyddet. Samtidigt talar kommunalråd Lars Isacsson (S) om kompetensbristen i kommunen som en "stor utmaning", många företag tvingas ned på knäna av personalbrist.

LÄS ÄVEN:

Kompetensförsörjning årets ämne på Avestasamtalen – "Ligger väldigt rätt i tiden"

Uppsägning på grund av personliga skäl – exempelvis samarbetssvårigheter eller allmän oförmåga att sköta sitt arbete – är så svårt att få till att nästan vartannat företag istället känt sig tvingade att hänvisa till en icke-existerande arbetsbrist.

Det finns alltså goda skäl att se över arbetsrätten, som C och L krävt. Det handlar inte om att arbetsgivare godtyckligt ska få sparka vem som helst, som LO och V ibland framställt det som, utan om att kompetens ska väga tyngre än anställningstid vid arbetsbrist, och om tydligare regler för uppsägning av personliga skäl. Enligt utredningsdirektiven ska arbetsgivarna också få ett tydligare ansvar för kompetensutveckling.

Sådana förändringar är viktiga pusselbitar för att få till en arbetsmarknad som är mer välkomnande för grupper som hålls utanför.

Ska den usla integrationen och den höga ungdomsarbetslösheten lösas måste trösklarna ner. Tillsammans med andra reformer i januariavtalet, som etableringsjobb och införande av så kallad “flexicurity” som gör A-kassan mer riktad mot omställning, kan de göra Sveriges stela arbetsmarknad mer flexibel.

Om de blir verklighet, vill säga. Efter att januariavtalet skrevs under varnade V-ledaren Jonas Sjöstedt för att fälla regeringen om den går fram med förslag kring försvagad arbetsrätt eller reformerat hyressystem.

Hur skarpt “misstroendelöftet” är återstår väl att se. Är den inte värre än LO:s “krigsförklaring” lär regeringen vara nöjd.

Joakim Broman