Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Passa på och sälj ut det där telefonibolaget nu, Baylan (S)

Annons

Dina skattepengar har det senaste året satts på spel i en lång rad branscher och företag. I enstaka fall kan man förstå logiken.

Flera bolag används för att förvalta statlig infrastruktur eller på annat sätt ta hand om tillgångar med samhällsintresse. I andra fall blir det för varje år mer obegripligt vad det statliga ägandet är tänkt att åstadkomma.

Under årets första halvår gjorde flygbolaget SAS en förlust på 1,4 miljarder kronor. Det statliga bemanningsföretaget Lernia backade med 36 miljoner.

De helägda bolagen Metria och Orio, som tillhandahåller tjänster och produkter inom geografisk information respektive reservdelar för Saab-bilar, backade med ett tiotal miljoner var. Förlusterna är dåliga nyheter i sig, men inte huvudpoängen. De flesta statliga bolag går för tillfället med vinst.

Men det förklarar inte varför staten ska konkurrera med privata företag och riskera skattemedel på avreglerade marknader.

Det är en bra tumregel att staten inte ska leka affär och inte driva företag. Tung historisk erfarenhet visar hur ineffektivt funktionssocialism i kombination med statligt ägande faktiskt fungerat i Sverige och i världen.

2010 öppnades möjligheten för privata företag att besiktiga bilar. Det har bland annat lett till att antalet besiktningsstationer mer än fördubblats på tio år. Trots det har regeringen inte sålt av det tidigare monopolföretaget Bilprovningen.

Ett annat tidigare monopol och offentligt delägt företag, Telia, har tagit på sig spenderbyxorna. Nyligen kom nyheten att företagets köp av Bonnier Broadcasting, där bland annat TV4 och streamingtjänsten CMore ingår, godkänns av EU-kommissionen (SVT, 191112).

Staten kommer därmed inte bara finansiera public service-bolagen SVT, SR och UR, utan även sända kommersiell tv. Som om det inte var märkligt nog med statlig mobiltelefoni och bredbandstjänster.

Att ha energiföretaget Vattenfall i offentlig ägo var kanske rimligt på den tiden när marknaden var reglerad och ny vattenkraft skulle byggas. Men varför ska svenska skattebetalare vara ägare till ett internationellt företag med kraftproduktion i Tyskland?

Märkligast av allt är kanske det statliga riskkapitalet, bland annat förkroppsligat genom företag som Almi företagspartner och Saminvest. Den ekonomiska forskningen har trots decennier av studier inte hittat några positiva effekter av statlig tillväxt- och innovationspolitik.

Tvärtom finns mycket som tyder på att pengarna i bästa fall är bortslösade, och i värsta fall bara lockar till sig bidragsentreprenörer. Ändå riktas i princip ingen kritik – varken från politiker eller näringsliv – mot att staten varje år spenderar tiotals miljarder på området.

Ministrar ska inte komma undan, som näringsminister Ibrahim Baylan (S) gjorde i våras, med att peka på att ”staten förlorar intäkter” om exempelvis Telia säljs (SvD, 190328).

Vi har alltså en näringsminister som inte verkar förstå att han får ett högre pris när han säljer ut en vinstgivande verksamhet?

Om staten alls ska äga bolag ska det vara tydligt motiverat med samhällsintresse, och risken för att tränga ut privata alternativ måste vägas mot det.

För tillfället finns åtminstone ett tiotal företag där man får söka med ljus och lykta efter sådana syften eller motiv. Det är dags att sälja dem och sluta leka företag med skattebetalarnas pengar.

Joakim Broman