Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Från "greenwashing" till miljökämpar – här är partiernas klimatkandidater

Artikel 37 av 93
EU-valet i Dalarna 2019
Visa alla artiklar

Annons

Socialdemokraterna går till val på klimat och miljö, Kristdemokraterna går till val på lagom klimat och miljö, Vänsterpartiet går till val på klimat och miljö, Moderaterna har till och med kapat Miljöpartiets gröna valaffischer.

Klimat och miljö är svenskarnas viktigaste fråga i EU-valet, och det har partistrategerna förstått. Plötsligt pratar alla partier om hur utsläppen ska minskas. Men menar de verkligen allvar?

Får man lika mycket klimat för sin röst, oavsett vem man lägger den på?

Ledarredaktionen har synat partiernas EU-valskampanjer i sömmarna och svaret är: tveksamt.

Det räcker inte med några svepande formuleringar om att miljö är viktigt i en broschyr för att det ska bli politisk förändring. I EU-parlamentet är det personen som avgör. Ska det bli några utsläppsminskningar krävs det ledamöter som är kunniga inom sitt område och villiga att kämpa stenhårt för att få igenom sina förslag.

Vill man veta vilket parti som kommer att göra mest för klimatet i Bryssel, måste man därför kolla på vilka kandidater de vill skicka dit.

På Moderaternas gröna affischer står det att ”kärnkraft är klimatsmart”. Tyvärr har de inte mycket mer än en klatschig slogan att komma med.

Flera av toppkandidaterna pratar i olika sammanhang om att miljön är viktig, Jessica Polfjärd säger sig till exempel vilja bli ”en stark röst för landsbygd, miljö och klimat”. Men ingen av dem har arbetat mycket med miljöpolitik tidigare.

Med Moderaterna i Bryssel blir det i bästa fall mycket snack och lite verkstad i klimatfrågan, troligen blir det bara platt fall.

Centerpartiet toppar listan med västmanlänningen Fredrick Federley som kryssade sig in i parlamentet för fem år sedan på löften om att jobba för bättre djurhållning och jordbruk. De som la sin röst på honom har fått valuta för pengarna, Federley har blivit drivande i sina profilfrågor och axlat manteln efter Liberalernas Marit Paulsen.

På tredje plats står Emma Wiesner, energi- och miljöingenjör från Västerås som är en stark röst i partiet för energifrågor. Hon följs på listan av Gustav Hemming som varit regionråd med ansvar för miljö i Stockholm i över tio år och Kristina Jonäng som varit både ordförande i miljönämnden i Göteborg och stabschef hos miljöministern.

Vänsterpartiet pratar gärna om att det har den bästa miljöpolitiken, men i topp fem finns bara en kandidat med miljöprofil.

Deniz Butros är miljö- och klimatstrateg och har arbetat som politiskt sakkunnig med fokus på klimatfrågor i EU-parlamentet i två år. Det ger henne bra förutsättningar att göra avtryck för miljön, men om hon ska ta sig in i parlamentet från plats tre på listan behöver hon göra en ordentlig krysskampanj. Med mindre än en vecka kvar till valet är det högst osannolikt. Möjligen kan hon få oväntad hjälp av sittande parlamentarikern Malin Björks kreativa bidragshantering.

Liberalerna har satt Fastighetsägarnas hållbarhetschef Karin Karlsbro i topp på listan, och som det ser ut nu blir hon deras enda ledamot.

Hon är ordförande för Liberalernas miljönätverk och vill införa en europeisk koldioxidskatt. Okänd för alla som inte är politiskt insatta men har arbetat med hållbarhet under lång tid. På tredje plats står diplomaten Maria Weimer som både har varit energipolitisk talesperson för Liberalerna, är för flygskatt och tidigare arbetat i Bryssel.

Sverigedemokraternas andranamn Jessica Stegrud kan med hjälp av en rejäl dos god vilja kallas för partiets klimatkandidat. Hon har aldrig varit politiker innan men har jobbat som ekonom i energibranschen och tycker att svenskar oroar sig för mycket för klimatet.

Så för att uttrycka det kort: Sverigedemokraternas utsikter att driva igenom skarp miljöpolitik i EU-parlamentet är att likställa med noll.

Miljöpartiet har däremot som tur är en helt annan laguppställning. Meteorologen Pär Holmgren står som nummer två på listan. Hans brist på tidigare politisk erfarenhet är en svaghet, men han har å andra sidan ett gediget kunnande i klimatfrågan.

Efter honom står den nuvarande parlamentarikern Jakop Dalunde som arbetat med miljö- och klimatpolitik i över ett decennium och är särskilt insatt i den nu mycket aktuella tågfrågan.

Tåg över nationsgränser är fortfarande svårt i EU på grund av nationella regler och ett område där det finns stor potential för fördjupat europeiskt samarbete.

På socialdemokraternas lista är det i stället rätt glest med miljökämpar. På plats tre står dock nuvarande parlamentarikern Jytte Guteland som under den senaste mandatperioden varit den enda svenska ordinarie ledamoten i Europaparlamentets miljöutskott. Erfarenhet av att driva miljöpolitik på europeisk nivå är guld värt, hon står på valbar plats och hon kan förhoppningsvis ge mycket klimat för rösten.

Kristdemokraterna slutligen har bara en kandidat som åtminstone säger att hon bryr sig extra om miljö- och klimatfrågan.

Liza-Maria Norlin från Sundsvall är gymnasielärare, lokalpolitiker och sitter i partistyrelsen. Sannolikheten för att hon ska kunna kryssa sig förbi Sara Skyttedal och David Lega i toppen får dock anses vara minimal. Vill man att EU ska driva en hårdare miljöpolitik är det nog bättre att helt enkelt lägga sin röst på ett annat parti.

Efter genomgången står det klart att det är lätt att prata om att miljö är viktigt, men svårare att göra någon riktig skillnad.

Det står ”klimat” i alla partiers broschyrer, men tittar man på vilka de vill skicka till EU-parlamentet framstår det dock mest som green-washing, ett spel för gallerierna.

Parlamentet är den mäktigaste aktören i miljö- och klimatfrågan. Tycker man att den är viktig ska man lägga de grönpolerade flygbladen åt sidan och ta sig en ordentlig titt på kandidaterna innan man lägger sin röst.

Annons