Annons
Vidare till avestatidning.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: C och L får inte vika sig om arbetsrätten

Det här är fjärde delen i en artikelserie på ledarplats om januariavtalet som fyller ett år.

Reformerad arbetsrätt, flexicurity, etableringsjobb och ingångsavdrag. Redan när januariöverenskommelsen presenterades kunde man konstatera att det fanns en rad skrivningar med bra inriktning och välbehövliga reformer på arbetsmarknadsområdet.

Ett år senare är bilden mer suddig. Den stora reformeringen av Arbetsförmedlingen skjuts upp och skruvas om efter vinterns misstroendehot mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).

De så kallade etableringsjobben, där nyanlända och unga utan gymnasieutbildning ska kunna få kraftigt subventionerade anställningar, är försenade på grund av bråk om huruvida bemanningsföretag och och företag utan kollektivavtal ska omfattas. Därtill finns frågetecken kring effektiviteten. Lönesubventioner, om än inte så kraftiga som i det här fallet, finns redan och har funnits i olika former i många år, utan att göra särskilt stor skillnad för utsatta gruppers arbetsmarknadsetablering. Blir det annorlunda den här gången?

Förändringen av arbetsrätten – en av de stora liberala segrarna i januariöverenskommelsen – är påbörjad genom att en utredning är tillsatt. Men det råder tvivel kring om förslagen till slut blir så skarpa som de skulle behöva vara. Delar av utredningsdirektiven går, precis som januariöverenskommelsen, att tolka på flera olika sätt: “tydligt utökade undantag från turordningsreglerna” betyder väldigt olika saker beroende på om betraktaren blickar mot en socialdemokratisk eller liberal horisont.

Direktiven är i och för sig föredömligt tydliga när det kommer till att företag ska få lägre kostnader i samband med uppsägningar – på många sätt huvudfrågan när det kommer till arbetsrätten.

Men dels riskerar detta att motverkas av att samma arbetsgivare får ökade kostnader för kompetensutveckling. Dels hade det varit bra om uppsägningar på grund av personliga skäl fanns med tydligare som ett område att förenkla, eftersom tillämpningen av den grunden är alldeles för svår och dyr att använda för arbetsgivare.

Enligt en undersökning från Företagarna har nästan vartannat företag istället för personliga skäl angett en icke-existerande arbetsbrist som skäl för en uppsägning.

Efter hotet mot arbetsmarknadsministern går ingen längre säker.

Rörligheten och flexibiliteten på arbetsmarknaden handlar dock inte bara om anställningsskydd utan även om a-kassan, som enligt januariavtalet ska reformeras enligt “flexicurity”-modellen. Det kan allmänt tolkas som den danska modellen, där ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen under de första månaderna är högre än i Sverige, men där avtrappningen sker snabbare för att uppmuntra omställning.

Är detta även januaripartiernas, och framför allt Socialdemokraternas tolkning? Vem vet. I vilket fall är det lite märkligt att inte flexicurity-frågorna förs in i arbetsrättsutredningen, eftersom frågorna hänger tätt ihop.

Förändringarna på arbetsmarknadsområdet har trots allt potential att bli mycket bra, givet att Centerpartiet och Liberalerna kan hålla blåslampan igång. Och givet att V-ledaren Jonas Sjöstedt inte gör verklighet av sitt så kallade misstroendelöfte. Efter hotet mot arbetsmarknadsministern går ingen längre säker. Frost och imma skymmer sikten för januaripartiernas fortsatta resa.

Joakim Broman