Annons
Vidare till avestatidning.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturdebatt: Tröttsamt när Horndal blir "bortglömd håla" i DN:s värld

 
Googles etablering i Horndal
Visa alla artiklar

Vilken är bilden av bruksorten i riksmedierna? Och hur väl stämmer den egentligen med verkligheten? Ibland tycks utvecklingen inte alls spela roll, det kommer att gå åt helvete i alla fall. Även när IT-jätten Google vill göra en miljardinvestering på orten så ska Horndal reduceras till en "håla". Henrik Malm Lindberg, docent i ekonomisk historia från Fors, reagerar på Po Tidholms reportage i DN Kultur.

Metalbandet Horndal, samt orten, porträtterades i veckan av DN Kultur i en på många sätt välskriven och intressant artikel. Men artikeln gav också minnen samt en viss bitter bismak efter läsningen.

Jag växte själv inte upp i själva Horndal utan i Fors och då fick man gå i högstadiet i Horndal, och i mitt fall också spela i schackklubben på orten.

DN-artikeln illustrerar bröderna Henrik och Pontus Levahns intressanta och intelligenta musik samt vad som hänt och händer med (bruks)orten Horndal.

Mycket av vad reportaget och metalmusiken handlar om är inte precis upplyftande: företag som lägger ned, människor som förlorar sitt levebröd, sorgen, smärtan och många andra aspekter och dimensioner av ett industrisamhälle som drar sig tillbaka.

Metal är inte musiken som handlar om hur härligt livet är och vilka fantastiska möjligheter som bara ligger och väntar. Tvärtom.

I reportaget fanns, som sagt, något som skaver och det tror jag har med tonen hos skribenten att göra. Porträtteringen följer en känd berättelse, som man ibland brukar kalla för narrativ.

Och det går tydligt i moll:

”Horndal är ... en rätt sorglig syn för den som till äventyrs råkar välja väg 68...”. Pizzerian är "alldeles för färgglad" (för vem då, kan man fråga sig?) och det finns inte mycket att se fram emot. I papperstidningen har reportaget fått rubriken "De får människor från bortglömda hålor att känna igen sig".

Möjligen kan Horndal vila på minnet av fornstora dagar, fast inte ens det är säkert. DN:s Po Tidholm spekulerar i att brukets gamla svänghjul, som fått pryda korsningen i Trekanten, egentligen ställts dit som "ett hån".

Kanske störs jag av det faktum att vi har hört detta förr.

Alldeles i samband med, samt efter industrikrisens 70-tal och brukets nedläggning, var det klart att Horndal var dömt till undergång. Så blev det nu inte utan på det gamla industriområdet växte många nya mindre företag upp och bromsade nedgången.

Under 1980-talet var det drogerna som skulle störta Horndal och andra bruksorter i fördärvet. Men under min skoltid var det inte precis några gäng av sniffande och gräsrökande ungdomar som dominerade...

I början av 1990-talet slog den ekonomiska krisen till på nytt och Horndal skulle än en gång bara gå och lägga sig för att dö.

På 2010-talet var det naturligtvis massinvandringen som skulle dra undan mattan för Horndal och liknande bruksorter – igen.

Forskningen runt bruksorter har pekat på att människor som väljer att bo på sådana orter ofta får försvara sitt livsval gentemot en oförstående omgivning. Det sker genom en stigmatisering som äger rum genom andras betraktande ögon när sådana platser beskrivs som något ålderdomligt, utdömt ja närmast döende.

Själva beskriver sig människorna på orten (i samma undersökningar) som förhållandevis nöjda med sina livsval, stolta över sin plats. De poängterar inte sällan sammanhållningen som finns och – jo – har faktiskt också framtidstro.

En del i framtidstron är att det sker satsningar också på bruksorter. Som bekant har Google långt framskridna planer på att etablera serverhallar med tillhörande generatorer i Horndal. Det skulle vara en massiv vitamininjektion som kommunen och orten kunde dra nytta utav.

Men då var vi tillbaka i medierapporteringen, igen. När Google vill etablera sig porträtteras det som: ”Big Tech” och ”exploatering” tillsammans med bilder på ödsliga kalhyggen.

Tänk om det förorenar sjön Rossen, eller Dalälven? Tänk om det bara blir en liten spottstyver av jobb? Tänk om människorna och miljön blir utnyttjade av de giriga kapitalisterna?

Eller tänk en annan tanke: Visst är orten Horndal och andra liknande bruksorter i landet drabbade av diverse problem. Långt ifrån allt är frid och fröjd. Men människor lever kvar där, betydligt längre, friskare, friare och rikare än när jag växte upp. Många affärer är igenbommade, men utbudet av varor, tjänster och upplevelser är ofantligt mycket större idag än när jag växte upp.

Många fysiska mötesplatser för människor är borta, men dagens virtuella mötesplatser erbjuder möjligheter att umgås, upprätthålla kontakter samt vårda och återskapa sin historia.

Men medielogiken, som DN-artikeln bara är en liten del utav naturligtvis, spinner gärna vidare på en populär berättelse och ser inte allt det positiva som faktiskt också sker. Även i Horndal.

Henrik Malm Lindberg

Docent i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och verksam som utredningssekreterare vid Delegationen för Migrationsstudier

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel