Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag har valt att minnas och berätta, gör det valet du också"

 
Dalaungdomar i Förintelsens spår
Visa alla artiklar

Annons

Till alla er där hemma, jag har något att berätta.

Som att gå in i en ny värld, som att lämna ljuset bakom sig och passera in genom porten till ondskan och mörkret. Det var så det kändes när jag gick under skylten med orden ”Abreit macht frei” i Auschwitz 1 och det var så det kändes när jag gick längs tågrälsen in till Auschwitz-Birkenau. Platser där miljontals människor gasats ihjäl, skjutits till döds, torterats eller dött på grund av fruktansvärt hemska arbetsvillkor och sjukdomar. Platser där någons förälder, barn, släkting, kärlek och kompis mist sitt liv.

Idag finns inte dessa människor längre. Trots det är en del av dem kvar i dessa läger. Från den stund dessa människor gick in i lägren var de inte längre människor, de blev siffror. De förlorade allt. Förutom deras liv förlorade de också hår, glasögon, kläder, skor och andra tillhörigheter. En del av detta finns nu bevarat i Auschwitz 1. Där finns också fotografier på människor som dog, samt en bok fylld med oändligt många namn, vars gemensamma nämnare är att de alla föll offer för Förintelsens massmord.

När jag stod och bläddrade i boken kunde jag inte undgå tanken att något av namnen skulle kunna vara en släkting till mig. Bakom varje namn gömmer sig en historia, ett liv, en människa.

Under vår resa i Förintelsens spår har vi, utöver att besöka koncentrationsläger, även besökt många andra platser. Kvarter där judarna levde innan kriget, gettot dit judarna tvångsförflyttades, en skola där SS-soldater tränades att mörda på ett så effektivt sätt som möjligt och en skog där människor sköts till döds.

Ni kanske undrar vad vi kan göra åt detta idag, år 2019. Vi kan göra massor idag, imorgon och för alltid. Vi kan minnas och hedra Förintelsens offer. Vi kan minnas och besöka platserna där Förintelsen utspelade sig. Vi kan berätta för våra barn. Vi kan berätta om människoöden, vad som hände, hur det var möjligt att det hände, och varför det inte får hända igen. Vi måste berätta.

Jag har valt att minnas och berätta, gör det valet du också. Som Primo Levi, överlevande från Auschwitz sa: ”It happened, therefore it can happen again: this is the core of what we have to say.” Låt aldrig vår historia upprepas.

Emma Eriksson

Nyligen reste elever från ABB Industrigymnasium i Ludvika till Förintelselägren Auschwitz och Auschwitz-Birkenau i en resa arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Tidningen följde med och du har just läst ett av breven eleverna skrev brev hem till vänner och familj i Ludvika och Dalarna. I den här minidokumentären får du veta mer om resan:

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Avesta Tidning Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel