Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag har alltid drömt om att komma tillbaka" – näringsliv i fokus när "AT-Micke" gör comeback i AT:s spalter efter 20 år

Artikel 5 av 9
Nystart för Avesta Tidning
Visa alla artiklar

Annons

”Fadershuset”. Ja, så beskriver Mikael Eriksson Avesta Tidning. Det var här allting började. Han gick i åttonde klass och skulle göra "prao" hos Peter (Walle) Walldén som då arbetade som fotograf på tidningen.

– Jag blev frälst, berättar Mikael Eriksson.

Det var fotograferandet han fastnade för. Så när det året därpå var dags för ny praktik gick frågan till Börje Gustafson, även han AT-medarbetare men som då startat egen firma. Under hela gymnasietiden följde han sedan Gustafson hack i häl. Först som lärling och sedan som kollega. Det kändes fint att dryga ut studentkassan. Men det riktiga inträdet i pressen skulle dröja några år.

Först gick resan norrut. Till Sollefteå, lumpen och utbildning till sjuktransportman. Sedan, väl hemma i Avesta igen, blev det rostfritt stål i stället för film, negativ och trycksvärta.

– Skulle man ha ett säkert jobb så skulle man jobba på bruket. Så jag arbetade på järnverket några år. Men sedan ville jag göra något annat, minns Eriksson.

"Något annat" blev en högskoleutbildning i Västerås. Då hade drömmen om arbete i press nästan bleknat helt, så det blev en utbildning i företagsekonomi. Eriksson skulle arbeta med siffror. På sikt kanske bli auktoriserad revisor?

Efter avslutad utbildning väntade arbete på lokala skattemyndigheter. Först i Sala och Västerås och sedan Avesta igen. På det glada 80-talet rekryterades han till en större redovisningsfirma i stan. Men så till sist, det omvälvande året 1989, ringde AT:s dåvarande chefredaktör Helge Lindberg.

Inte kunde Eriksson tacka nej när mentorn Börje Gustafson skulle lämna sin tjänst för arbete på Dalarnas Tidningar?

Nej, det kunde han inte.

Mikael Eriksson blev snabbt "AT-Micke" med läsarna. Möjligen var det initialt något av ett öknamn, men han tog det snabbt till sig.

Dryga årtiondet senare så stod dock tidningen inför en digital revolution som innebär slutet för de renodlade fotograftjänsterna.

"AT-Micke" tvingades att lämna fadershuset.

– Jag har aldrig förstått det. Att man skickade hem fotograferna. I grunden tycker jag att det är två olika skrån, berättar Eriksson, som tog kameran med sig till Linköping och arbete på "Corren".

Därefter väntade ett nytt årtionde som fotograf, lokalredaktör och webbredaktör på Dala-Demokraten. Och ett nytt slut då DD:s redaktion i Hedemora skulle läggas ner.

Fotografen Eriksson hade vid den här tiden sedan länge vant sig vid att själv stå för texten i spalterna men lämnade nu pressen. För gott, trodde han då. Han kände sig färdig.

På Hedemora Näringsliv AB väntade i stället en ny tjänst som projektledare. Bolidens gruva i Garpenberg stod inför en historisk investering som kommunen fullt ut ville ta tillvara. Och när Avesta kommun skulle inrätta ett "servicecenter" var Eriksson redo för nya utmaningar.

Vid den tiden hade Annonsbladet redan jagat Eriksson ett tag. Men han var ju färdig med journalistiken. Den känslan kom att förändras. 2017 hoppade han på igen. Hos uppstickaren och utmanaren Annonsbladet.

Men Avesta Tidning då? Jo, Eriksson har alltid följt sin gamla tidning med kärlek. På senare år har han dock känt en tilltagande frustration.

– Jag har varit ledsen. Det har varit en sorg att man rustat ner en så fin tidning. För det är vad man egentligen har gjort. Jag har svurit en del, erkänner han.

Men så förra veckan, på pricken 30 år efter att han fick sin första fasta tjänst på AT, och nästan 45 år efter den där första praktiken på tidningen, är Eriksson åter i spalterna. Åter som en centralfigur i tidningens nystart.

– Jag har alltid drömt om att komma tillbaka. Men jag trodde att det var en utopi. Att jag hade åldern emot mig, berättar Eriksson och fortsätter.

– Det är något speciellt med att vara med och berätta. Att rapportera nyheter. Det finns inget annat yrke som kan ersätta det här. Den här nerven och pulsen. Glädjen att kunna vara med och förmedla historier, beskriver Eriksson.

Så nu är han tillbaka. "AT-Micke". Själsligt lämnade han nog aldrig riktigt.

För det är något speciellt med "fadershuset". Och han blev ändå aldrig kvitt smeknamnet. Två årtionden efter att han lämnade Folkarebygdens Tidning med stort T så kunde han höra "AT-Micke" på stan.

– Ja, det är märkligt att det lever kvar. 20 år senare. Han har legat i dvala. "AT-Micke". Bidat sin tid. Nu är han tillbaka.

Kort om Mikael Eriksson:

Ålder: 59 år

Bor: Villa i Skogsbo

Familj: Utflugen vuxen dotter och särbon Karin i Hofors

Fritidsintressen: Mopeder, husbilssemestrar och fiske

Smultronställe i Folkarebygden: En sväng med mopeden runt Nävden

Särskilt ansvar på tidningen: Näringslivsnyheter och ställföreträdande ansvarig utgivare