Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Så gick det till när dansen kom till Hjortnäs

Annons

Dansen i Hjortnäs kan gott konstateras vara såväl historisk som lika levande som någonsin. Den är legendarisk. Men hur gick det till när den organiserade dansen startade? Kanske är jag den enda nu levande som vet? Jag var närvarande vittne vid en viktig förhandling, om man nu skall kalla en viss situation för förhandling. Trots inte allt för många år på nacken hade jag ändå en viktig tjänst i företaget Pensionat Hjortnäs Gård ägt av min mor, Hoff Signe Hedlund. Tjänst ja, jag ansvarade för att det fanns tillräckligt med ved när kokerskan, skulle tända i vedspisen för dagens första måltid, gästernas frukost.

Jag blev förvånad den här dagen i juni när en grupp byungdomar kom cyklande in genom pensionatets grind. Vilket var då ungdomarnas ärende? En egen dansbana i byn hade börjat diskuteras man och man emellan. En springande punkt var ordningsvakter vilka skulle ha betalt. Principen var, dansbanan placerad på allmän mark, då krävdes ordningsvakter. Om man i stället kunde finna en placering på privat mark, som till exempel på pensionatsmark, då behövdes inga vakter.

Jag blev förvånad över, inte att min mor sade ja, men formell ägare var min mormor Hoff Kersti och hon hade sista ordet. Även hon sade dock ja och saken var klar.

Dansbanan köptes in från en Siljansnäsby. Inte i något strålande skick dock, då och då trampade några igenom en bräda, ett hål uppstod och det täpptes till med till exempel en granruska.

En ny musikant anmälde sej, han ägde en trumpet och musiken blev fylligare.

En nackdel med trumpeten var att den höll min mormor vaken. Intressenterna sökte med ljus och lykta efter en ny plats och den blev efter vägen mot Leksboda. En nackdel med den nya platsen var att där trivdes även myggen, det blev en plåga. Efter som jag minns, två somrar, så insåg man att det var omöjligt att stanna kvar där. Nu togs beslutet att flytta dansbanan till Hjortnäs Brygga. Äntligen kan man säga.

Där stämde alla parametrar och där ligger den ännu idag. Platsen älskas av alla. Dansen har funnit sitt hem och prisas av alla besökare, som arrangörer. Om ordningsvakterna hörs inte ett pip. Tiden var mogen, och har fortsatt att så vara.

Hoff Sven Hedlund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare