Annons
Vidare till avestatidning.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: Det värsta med coronakrisen... är att den bara har börjat

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

En tidning har alltid en formell ägare. Sedan förra året heter ­Avesta Tidnings Bonnier News. Men i praktiken ägs en lokaltidning alltid också av bygden och läsarna. Avestaborna ”äger” AT – i synnerhet de som (klokt nog!) har en prenumeration.

Lokaltidningen och samhället lever alltid i symbios. Det är Avestabornas strävan – och omsorg om den här för oss alla så viktiga delen av världen – som gör att det över huvud taget finns något att rapportera om.

Därför har de gångna veckorna varit de märkligaste under mina närmare tio år på tidningsredaktioner.

Å ena sidan har det ena omskakande ­beskedet avlöst det andra. Ja, fler av de åtgärder och rekommendationer som gjorts till följd av corona saknar motstycke i fredstid. Våra digitala publiceringar på avesta­tidning.com har varit så täta och många att en del aldrig ens hunnit tryckas i papperstidningen.

Uppgifterna har helt enkelt blivit inaktuella, eller inte fått plats. Och då har vi ändå tryckt extra tjocka tidningar för att få med all viktig information.

Å andra sidan har en stor del av rapporteringen handlat om att själva samhälls­livet, så som vi känner det och tar för givet, håller på att stänga ner.

Paradoxalt nog alltså ett extremt nyhetsläge som får till följd att nästan allt det som normalt fyller nyhetsrapporteringen tvingas sättas på vänt.

Tänk er själva:

Vad skriver vi om på sporten när i stort sett alla idrottsevenemang ställs in? Vad fyller vi tomrummen med – både i spalterna och i våra medvetanden – när teaterföreställningar, konserter och utställningar inte blir av? Vad nagelfar politikreportern när demokratins även till vardags långsamt malande kvarnar i kommunala nämnder och myndigheter saktar in till knappt uppmätbar hastighet, då verksamheten styrs mot krisberedskap?

Värst är att den prövning för samhället som pandemin innebär sannolikt bara har börjat. Från dagens läge finns egentligen bara två vägar.

Antingen eskalerar läget till en fullt utblommad kris med allmän smittspridning över i stort sett hela landet och enorma påfrestningar på vård och omsorg som följd.  

Eller så lyckas Folkhälsomyndigheten, regeringen, Region Dalarna och Avesta kommun med ambitionen att få coronaviruset att spridas så långsamt som möjligt. Men även i detta scenario – som alltså är det mest hopp­fulla som för tillfället står tillbuds – så kommer det vanliga samhällslivet att vara nedtryckt i många veckor framöver.

På lunchrestaurangerna i Avesta är det redan glest eller tomt. På Karlfeldtgymnasiet några stenkast bort ekar det i korridorerna.

Även en optimistisk bedömning landar i att detta kommer att bli en stor prövning för i stort sett alla branscher och delar av samhällslivet. Här i Avestas inte minst för restaurang- och kaféföretagare samt butiker och service – som alla lever på kunders fysiska närvaro. Men de långsiktiga följderna för ekonomin, och den lågkonjunktur som nu tycks oundviklig, kommer att drabba såväl små som stora företag.

Ja, även kultur-, idrotts- och föreningsliv kommer – oavsett hur illa det blir – att få ta en rejäl smäll. Många av Avestas föreningar står och faller med intäkter från marknader, arrangemang eller uthyrning av lokaler och ser därför nu intäkterna rasa.

Pandemin får så klart även konsekvenser för journalistiken, utöver det faktum att innehållet förändras.

Flera av er har säkert redan hört eller läst om befarade tapp i annonsintäkter för landets dagstidningar. ”Peppar, peppar, ta i trä” så står just Avesta Tidning förhållandevis väl rustat på den fronten. Detta då vi vilar tungt på lokala och trogna annonsörer, och dessutom mötte krisen med en stark trend.

För landets tidningar i stort räknar dock branschorganisationen Tidningsutgivarna med en nedgång i annonsintäkter på mellan 30 och 60 procent. Inte minst gäller detta annonsering för resor och evenemang som inte blir av. Det motsvarar miljardbelopp i bortfall för den fria och oberoende journalistiken i Sverige.

Avesta Tidning har i skrivande stund passerat 100 artiklar om coronaviruset på avestatidning.com (som förklarat ovan inte lika många i papperstidningen).

Utan att förhäva den verksamhet jag själv leder så har vi ett viktigt uppdrag i den här krisen. Vi har också – tillsammans med de andra Bonnier-tidningarna – vidtagit ett antal åtgärder för att säkerställa beredskap för att fortsätta göra journalistik oavsett hur illa ­läget blir.

Vill det sig riktigt illa så blir det ju extra viktigt med korrekt information...

Men mitt i denna hagelstorm av coronarubriker så känner Avesta Tidnings redaktion också en annan plikt och ett annat ansvar: Att fortsätta skildra ”det vanliga” livet i Avesta. Att beskriva hur vi hanterar den kris vi befinner oss mitt ­uppe i, och hur vi tar oss ur den.

Jag hoppas också att Avesta Tidning ska vara ett sällskap när vi vandrar genom det som förhoppningsvis inte är ett alltför utdraget mörker. Inte minst så för de äldre i Avesta och Folkarebygden som håller sig inne för att inte utsätta sig för onödig smittorisk.

Nu behöver vi vara tålmodiga. Det här kommer att ta tid. Inte minst behöver vi hjälpas åt. Och det gör vi (även om vi ibland drabbas av onödig panik och ”hamstrar” toalettpapper...).

Mer än en gång de senaste veckorna har jag blivit rörd av berättelser om Avestabor, föreningar och företag som på olika sätt gör vad de kan för att mildra effekterna av coronaviruset.

För mig är det, mitt i en tragisk och oroande utveckling, en påminnelse om vad det faktiskt är vi kämpar för:

Att kunna röra oss fritt och göra det vi vill utan rädsla och oro.

Att samlas kring sådant som är stort och viktigt.

Och inte minst:

Att bara vara tillsammans för att det är roligt och trevligt.