Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Slaget om lupinen - krigsbeskrivningen, nederlaget och hur vi räddar det som räddas kan

Annons

Det står nu klart för de allra flesta - den vackra lupinen är ett jätteproblem. När detta nu är konstaterat och vi äntligen börjar formera oss i den stora kampen mot lupinen kommer dock nästa bittra insikt: det är för sent.

Den mörkblå enfalden med sina rosa och vita stödtrupper som breder ut sig längs våra vägrenar har vunnit - på walk over. Det avgörande slaget blev aldrig av, vi insåg hotet från vår fiende alldeles för sent. Istället återstår nu bara att gå i försvarsställning och utföra väl valda räddningsaktioner. Vi har nått en ”tipping point”, det vill säga ett läge där lupinens erövringar inte längre är under vår kontroll - de är permanenta.

Lupiner, lupiner. Vart man än tittar, lupiner. Och Bergslagen tycks vara det mest infekterade området i hela landet. Fläckar av ängsblommor vinkar ett sista farväl till de resenärer som passerar. Enfalden blommar nu längs våra vägar. Hur kunde det gå så här snett?

Om lupinen, detta amerikanska ögongodis, hade hållits innanför trädgårdens hägn så hade allt varit frid och fröjd. Men så blev det inte. Dess fantastiska förmåga att på pionjärers vis snabbt kolonisera mark blev en succé och Bergslagen utsågs till högborgen i lupinimperiet.

Buskröjaren - den stora boven. Det var just denna mekaniska slyröjningen längs våra vägar som startade lupinernas allt mer accelererade utbredning. Från spridningshärdarna i städer, samhällen och byar sprids nu miljarder av frön via röjmaskinerna. Buskröjaren, i samarbete med kantskärning, vägdikning och vägarbeten har i stora geografiska områden tagit död på mångfalden längs vägrenarna.

Men Sverige är fantastiskt och vägrenarna är vackra. Fibblor, Kattfot och Fjällvedel väller fortfarande in över asfalten på flera platser i vårt Bergslagen. Ängsblommor med Mårorna i fronten breder ut sig på sina platser - skira, vita och böljande vågor. Men - överallt och allt mer - lupiner.

Det är med stor sorg som jag konstaterar att också fjällnära vägrenar och bebyggelse håller på att infekteras och erövras. Bruksvallarna och Tänndalen med det botaniskt unika Hamrafjället är tragiska exempel. Samma sorg och förtvivlan när också fäbodvallar och gamla skogstorp, ängsblommornas favoritplatser, även dem invaderas.

Nu måste det till kraftfulla, konkreta åtgärder. Det här är mina förslag:

• Kartlägg läget. En riksomfattande inventering av lupinerna längs riksvägar och länsvägar som leds av Naturvårdsverket. Registrera lupiner efter förekomst klassvis enligt lämpligt utformade kriterier.

• Information och utbildning. Till all involverad personal på Länsstyrelser, Naturvårdsverket och Trafikverket - genomför studiebesök i totalinfekterade områden när lupinen blommar eller just har gått i frö. Man måste med egna ögon och under sakkunnig ledning se konsekvenserna av invasionen innan man med full motivation och insikt kan ta sig an försvarsarbetet.

• Agera efter prioriteringar. Sätt in räddningsinsatserna i bakvänd prioriteringsordning, det vill säga åtgärda vägsträckor med låg lupin-förekomst först och höj ribban efter hand.

• Sätt hopplösa fall i karantän. Längs många vägar är det redan kört.

• Samordning. Utse omgående en samordningsgeneral som med hårda nypor och stora befogenheter utformar kampens strategier utifrån ekologins och praktikens experter.

Generella riktlinjer och regler är också nödvändiga. Här är mina förslag på dessa:

• Förhindra spridning! Den storskaliga spridningen som förorsakas av buskröjning, grävning, dikning med mera måste stoppas. Efter arbeten i områden med mogna lupinfrön måste utrustning och maskiner ovillkorligen spolas rena innan arbeten fortsätter på lupinfria områden.

• Buskröj under barmarksvinter och tidig vår - det vill säga före blomningsperioden. Blommande vägrenar är en fröjd för ögat och gläder såväl den bofaste som turisten. Röjning under blomningsperioden för våra ängsblommor ska därför undvikas.

• Inrätta särskild åtgärdsfil för lupiner. Vid alla typer av slåtter på mark där lupiner förekommer måste lupiner med moget frö ovillkorligen hanteras på ett sätt som gör att fröna inte sprids. Kompostering i ordnade former av lupiner utan frö är ok. Vid fermentering kan fröna tas med. Annars ska de till ”brännbart” vid återvinningsstationerna.

• Lupiner bör inte ingå i djurfoder!

• "Round up" - en joker i kampen mot lupinerna. Storskalig användning av världens i särklass mest använda bekämpningsmedel mot ogräs, "Round up", är snart förbjuden. Jag skulle dock gärna se en dispens för fortsatt småskalig användning mot invasiva arter där man med handspruta behandlar punktvis med manuell precision.

• Ideellt arbete krävs. Om fler i vårt land tog fasta på uttrycket ”att hålla rent framför egen dörr” och till exempel tog ansvar och utkämpade kriget mot vägrenen närmast den egna tomten så skulle många mil vägren kunna räddas. Samarbeta med era grannar och kompanjoner. Potentialen i det ideella arbetet är enorm!

• Den slutliga lösningen: gräv!

• Agera! Det är färdigsnackat - nu är det handling som gäller. Följ mina förslag, riktlinjer, råd och regler och ta striden.

Om vi undantar klimatfrågan så är artutrotning det största problemet mänskligheten har att hantera idag. Och vad är lupininvasionen om inte just en artutrotning? Den drabbar inte heller enbart växtriket - insekter, fjärilar, vildbin och andra pollinerare dras även dem med i fördärvet.

Bästa läsare, slaget om lupinen må vara förlorat i stora delar av vårt land men striden måste fortsätta. Rädda vad som räddas kan!

Per-Lennart Skoog

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare