Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Det finns inga enkla svar – men det här håller inte!

Annons

Nyligen rapporterades det statistik om högt bidragsberoende gällande försörjningsstöd. De höga talen syntes oavsett konjunktur, inflationsmål eller jämförbart år. För att statuera exempel presenterades Borlänge kommun.

Arbetsmarknadsåtgärder med ambitionen att minska försörjningsstödet och få ut fler i egenförsörjning, har över tid och med olika regeringar konstruerats med blandat innehåll, olika namn och villkor. Sammantaget kan man nog konstatera att ingen regering förtjänar en guldmedalj i grenen sysselsättning – och människovärde de senaste trettio åren.

Som bekant är den så kallade arbetslinjen nästintill en nedärvd religiös trossats i gamla Svedala. Allt välstånd, tillväxt och bra mående påstås höra ihop och ha sitt ursprung i arbetslinjen. Därför tycks det råda ett tyst medgivande och det närmaste koncensus när vanligt folk ska jagas allt intensivare av myndigheter som AF, FK och socialtjänstens handläggare, i en ambition att rädda halta, lytta och förtappade själar. På så sätt är det då tänkt att vi alla på sikt ska bli lyckligare, eller vad är målet?

För oss blir det uppenbart att det i huvudsak är siffror i ett bokslut det handlar om, tro inget annat. Annars hade mer progressiva lösningar presenterats för länge sen. Men en måtta arbetslöshet verkar få råda och andra ska inte få ta plats på arbetsmarknaden under samma förhållanden som andra.

Att göra rätt för sig har alltid gett höga moraliska poäng och underlättat för oss samhällsetablerade. De besuttna kan då gå och spänna lite extra i duktighetshängslena och känna sig moraliskt betryggade.

Samtidigt blir det alltmer tydligt hur föraktet växer mot dom andra. Ni vet ”de”, som samhället i allt högre utsträckning säger sig ha problem med. Och i den myllan har några politiska partier verkligen varit framgångsrika med sin fientliga retorik och utpekande strategi.

I ett samhälle där maskorna i det sociala skyddsnätet blivit större och luckrats upp, ökar risken att du faller igenom, du faller snabbare idag än för 20 år sen. Som jagad och fattig bor du ofta dåligt och dyrt, risken för att bli sjuk ökar och den framtida pensionen når fattigdomsgränser. Risken att dö i förtid är överhängande. Dessutom drabbas generationer av sitt så kallade sociala arv och den allt tydligare segregation. Men samhället håller i och har gett sig f-n på att det här är den enda vägen. Naturligtvis är tillvägagångsättet inlindat i retorik som bygger på allas lika värde och andra humanistiska reptrick, vi går på det, för att det låter ju bra och ambitionen verkar ju god. Men snälla, varför orkar vi inte syna bluffen?

Det har aldrig existerat någon kravlöshet i sociala sammanhang eller i samhällen där människor är beroende av varandra för överlevnad. Att däremot införa uppförandebetyg och promemorior av de redan socialt utsatta, kan omöjligt vara en framgångsrik väg för något land som säger sig sträva mot ökat välstånd.

Resultatet blir istället något annat. O anpassliga system på vinstmaximeringens altare, där marknadsliberalismens prislapplappar skapar en förfärlig människosyn, det drabbar folk i allmänhet/arbetare/arbetslösa/ barn och ungdomar.

Något entydig lösning, eller enkelt svar på beskriven problematik har vi inte, men en sak är vi säker på, det här håller inte!

Leif Lindström (V) Borlänge Rikard Rudolfsson (V) Borlänge

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel