Annons
Vidare till avestatidning.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Civilsamhället går på knäna - kommunen rycker på axlarna

Hur länge ska vi i civilsamhället bära ansvaret? Och vad vore kommunerna utan vår insats?

Många ensamkommande ungdomar står helt utan försörjning under sommaren. De som inte har lyckats få sommarjobb, som tidigare haft CSN, står nu utan pengar till både mat och hyra. Vi är många som öppnar våra hem - helt enkelt för att det är nödvändigt. Många av oss har egentligen inte råd med en eller flera extra personer i våra hem. Vi gör det för att vi ser att det är vår moraliska skyldighet att motverka hemlöshet, undernäring, svält och den sociala utsatthet en ung person hamnar i om den saknar tak över huvudet.

Vad hade kommunerna gjort utan civilsamhällets insats?

Det handlar om att förse människor med tak över huvudet, pengar till mat, kläder och aktiviteter. Vi bidrar till en bättre integration - men vi förebygger också så att människor inte hamnar snett i samhället. Vi ger människor en chans att klara sig.

För vilken väg hade du själv valt om du stod helt utan pengar till det mest nödvändiga och inte har någonstans att bo? Dessutom kvarstår kraven på att du ska klara skolan - annars blir du utvisad från landet.

Vilka förutsättningar ger vi de unga människorna som lever här utan sin familj? Och nej - det handlar inte bara om Migrationsverkets rättsosäkra behandlingar. Det handlar likväl om kommunernas ojämlika behandlingar och orimliga byråkratiska krav. Eller har det blivit normalt att en ungdom utan föräldrar eller andra äldre släktingar ska sättas ut på gatan utan försörjningsmöjligheter vid 18 års ålder?

Kommunerna får statliga medel för att låta ungdomarna bo kvar i den kommun där de går i skolan. De har även fått pengar för att motverka hemlösheten bland målgruppen ensamkommande som kom till Sverige som barn 2015. Kommunerna får en schablonersättning på 133 000 kronor per ungdom som betalas ut under två år. De får även 750 kronor per dygn - det blir ungefär 22 000 kronor i månaden per ungdom som omfattas av den nya gymnasielagen.

Oavsett om ungdomen bor på gatan eller hos en frivillig får kommunen dessa pengar. Kommunerna har också försörjningsskyldighet för alla ungdomar som står utan föräldrar tills det att hen är 21 år gammal. För den här målgruppen får kommunerna dessutom eftersöka pengar från Migrationsverket om de betalat ut försörjningsstöd.

Ändå ser vi ungdom efter ungdom i våra kommuner som står helt utan ersättning. Vi ideella i civilsamhället vänder ut och in på oss själva för att hjälpa till.

Hur länge ska vi orka och hur mycket ansvar ska egentligen ligga på oss? Ungdomarna i den här målgruppen är kommuninvånare och ska behandlas därefter. Alla kommuner bör följa likabehandlingsprincipen.

Är det verkligen så att kommunerna vill att dessa ungdomar återigen måste bli hemlösa för att de inte har råd att betala hyra? Ska de inte ha mat för dagen?

Vi vet att det är mycket svårare att få sommarjobb som utlandsfödd. Ingen av dessa ungdomar vill vara arbetslös. De behöver arbete så att de blir än bättre på svenska och får arbetslivserfarenheter. Det är orimligt att dessa ungdomar som inte har lyckats få arbete ska behöva vara utelämnade till människors välvilja. Varför har kommunerna exempelvis inte ordnat praktikplatser och på så sätt ha praktikplatsen som krav för att ge försörjningsstöd?

Kommunerna verkar rycka på axlarna åt människors utsatthet. Och vi som står här - vi ideella som ställer upp - frågar oss hur länge till ansvaret ska ligga på oss?

Rose-Marie Ring

Anette Brikeland

Emma Rydén

Gabriella Brückner

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel