Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledarredaktionen reser i skogsbrandens spår: "Det blev som en krigszon"

Artikel 190 av 223
Skogsbränderna i Dalarna 2018
Visa alla artiklar

Annons
Rök stiger från branden på Älvdalens skjutfält i Trängslet.

Bränderna har lämnat förstasidorna. Efterarbetet för markägare kommer att pågå i många månader. I södra Sverige är det fortsatt krisläge med extremt hög brandrisk. Varje gång åskan rullar in kommer snabbt larm om nya bränder. Resurserna har prövats till sin gräns, och det är först nu som den "egentliga" säsongen för skogsbrand börjar.

Det finns ögonblick som sammanfattar allvaret. Som när två helikoptrar höll på att bli lågornas rov på grund av bränslebrist. En blåljusutryckning till Mora flygfält med dunkar gjorde att helikoptrarna kunde flytta sig i sista stund. Fem minuter senare hade lågorna tagit landningsplatsen.

När Särna brandstation hade tömt alla sina resurser för en begränsningslinje i den stora branden på skjutfältet är ett annat ögonblick. Då kom larmet. Brand i skogsmuseet vid Lomkällan. Flottarkojan från Stråfulan brann.

Utryckningen gjordes med privat bil, fem brandsläckare och i foppatofflor. Frustrationen över att inte räcka till och se branden ta kojan innan kollegorna från Idre kunde komma till undsättning för släckningen är lätt att förstå.

"Det här fick mig att förstå vikten av att ha en reserv vid vår egen station. Vår organisation är uppbyggd att jobba 4-5 timmar, kanske upp till ett dygn med lite stöd", konstaterar deltidsbrandmannen Pierre Hedlund som berättar om händelsen tillsammans med kollegan Olof Spånberg.

Brandmännen sitter med Back Sara Eriksson och Christina Nilsson från FRG, Frivilliga resursgruppen, i den tömda baracken utanför stationen i Särna.

Christina Nilsson och Back Sara Eriksson fick uppleva sin första skarpa insats för FRG, Frivilliga Resersgruppen.

Alla har en historia att berätta. Som när distriktssköterskan Christina den där intensiva tisdagen fick larmet om att FRG kallats in skarpt för första gången i kommunens historia och lämnade en patient på britsen till kollegorna.

En röd tråd i berättelserna är samarbete och flexibilitet, om människors vilja att hjälpa till. Om frivilliga som strömmar till, om en frys med glass som ställs i skogen, om lastbilar med mat och vatten. Det är berättelser som hur FRG ordnade madrasser till hemvärnet och hundratals mackor med falukorv.

Den lilla röda räddningsstationen i Särna blev staben där räddningsledare, polis, meteorolog, Fortifikationsverket och militär fanns tillsammans med FRG. Pierre Hedlund visar stolt upp DT:s flygbild som visar hur omfattande verksamheten var.

Pierre Hedlund håller upp bilden som tog Nisse Schmidt tog, idag är staben borta och vagnhallen är åter en vagnhall. Däremot ligger det inlagda innertaket kvar, det som byggdes under två arbetsamma nätter.

I Älvdalen finns räddningschefen Jan-Olov Olsson, han som fick göra väg av traktorstigen till den norra brandområdet. För honom har efterarbetet bara börjat. Slangar och motorpumpar ska packas ihop och skickas till rätt ställe. Fakturorna har börjat komma in, men någon överblick på kostnaderna finns ännu inte.

"Allt det här eländet startade den 12:e juli med sju blixtnedslag som blev larm. Ett av nedslagen skapade den här branden", berättar Olsson.

Skjutfältet gjorde släckningsarbetet svårt. Med tiden steg oron för odetonerad ammunition, något som visade sig befogat i minst två fall, berättar brandmännen i Särna. Hedlund och Spånberg beskriver det som påfrestande att inte kunna gå in och släcka utan i stället få vänta på att den skulle sprida sig.

Skjutfältet möjliggjorde dock ett nytt test. Om det skulle ha skett ett omfall med stark vind söderut, skulle branden kunna stoppas med bomber? Olsson berättar:

"När begäran lämnades in trodde de inte vi var riktigt kloka. Testet gjordes för att vi skulle se om vi kunde ha stoppat branden med flera bomber från ett JAS-plan när vi inte kunde gå in med helikopter och vattenbomba på grund av explosionsrisken."

Något skarpt läge där man övervägde metoden uppkom aldrig.

Jan-Olov Olsson, räddningschef i Älvdalen, pekar ut brandområdet i Trängslet.

Som mest var 370 personer i gång under ett och samma dygn. Här fanns tyskar och norrmän, flygplan från Frankrike och Italien, hemvärn från Stockholm och annan militär personal. Det ska jämföras med att Räddningstjänsten i Älvdalen omfattar 80 personer, de flesta deltidsbrandmän.

Trögheten i maskineriet behöver lösas för framtiden. Kommunala blankettfel och byråkrati fördröjde konstaterar Olsson:

"Jag skulle också önska att det var lättare att få snurr på militären. Det är en enorm resurs att få igång. Militären var helt otroliga. Vi hade 18 motorpumpar ute, en natt åkte de ut och servade alla pumparna där de stod."

Den logistiska utmaningen var enorm. Plötsligt skulle 400 matportioner ordnas på ett dygn. Drivmedel måste fram till motorpumpar, bilar och helikoptrar. Punkteringar och bandvagnar som behövde lagas tog en verkstad i Särna hand om.

Älvdalen hade också i höstas genomfört en stabsövning med Hedmark fylke i Norge, Värmland och Malung. Scenariot var just hetta och sedan bränder.

"Övningen innehöll även stöd från andra länder, språkförbistringar, ja egentligen allt som vi har fått uppleva nu. Med facit i hand så har det också gått bättre än vad vi trodde en period under branden", konstaterar Olsson.

Vattenbombning i Trängslet 24:e juli.

Det norra Dalarna fått uppleva är något som många ryckte på axlarna åt så sent som i maj. Back Sara Eriksson berättar:

"Under krisberedskapsveckan stod vi med broschyren om krisen eller kriget kommer. Jag kände att många tyckte att det var överord då, men krisen kom - det blev som en krigszon här".

De här erfarenheterna behöver leva länge.

Ledarreportaget är skrivet av Patrik Oksanen, återkommande medarbetare på DT:s ledarredaktion.

Alla artiklar i
Skogsbränderna i Dalarna 2018