Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Christer Gruhs: I höst kan jag ta bilen till "Hjortmarites myra"

Annons

Oktoberjakten på älg är här. Vi är många som ser fram emot en veckas gemensam naturupplevelse. Förberedelserna inför jaktveckan har fått tusentals jägare i Dalarna att ge sig ut i skogen för att bygga nya pass eller se till att de gamla är intakta för klara ännu en älgjakt.

Tillgången på skjutbart vilt ser förmodligen olika ut. Men förväntningar finns hos alla dem som sätter sig på pass eller går med hund under jaktveckan. I Dalarna var avskjutningen cirka 7 000 älgar under jaktsäsongen 2018/2019.

En ny våg av Dalajägare går till sina pass i dag på morgonen.

Mitt eget jaktlag har en sista samling ett par dagar innan jaktstarten. Erfarenheten säger mig att mötet kommer att följa traditionen; en trivsam återvändarträff när bygdens döttrar och söner återser jaktkamrater som sedan flera år har lämnat födelsebygden och numera ser älgjakten som en viktig anledning att återvända till hemtrakten.

För många jaktintresserade är det viktigare att få ”komma hem” till älgjakten än till jul och midsommar.

Själv har jag jagat älg sedan 1968. Jag skulle överdriva om jag påstod att jag fortfarande känner samma iver som under ungdomsåren. Men alltjämt gläds jag åt att få komma ut i skog och mark och få uppleva den alldeles speciella samhörighet som råder i ett jaktlag. Förberedelserna med att iordningställa passen och placera ut saltstenar på våra marker är en lisa för själen.

Första jaktdagen skapar en spänning och förväntan. När stora delar av jaktlaget hjälps åt med att ta rätt på älgar vid vårt slakthus är det en lustfylld upplevelse. Middagsmålet i fäbodstugan, som stundom kan bli en sen tillställning, blir alltid ett trivsamt avslut på jaktdagen, särskilt som det ganska ofta har hänt intressanta saker under dagen som först blir allmänt kända vid middagsbordet.

Efter i runda tal 50 älgjakter har jag också upplevt många förändringar i skogen. Avverkningar och nya skogsbilvägar har förändrat landskapet och förutsättningarna för jakten. Mytomspunna älgpass, historiskt otillgängliga men en tillgång för den som vill uppleva ett pass där det genom tiderna skjutits många älgar, framstår plötsligt i en ny dager när grävmaskinerna äter sig genom skogen för att möjliggöra en kommande skogsavverkning.

I år är det "Hjortmarites myra", ett pass nära Kvarnsjön norr om Björbo, som ”blivit med bilväg”.

Minnet av tidigare års tidsödande promenader genom otillgänglig mark för att komma framtill passet i god tid före jaktstart, framstår som påhittat. Den nya vägen öppnar inte bara för ett bekvämare sätt att nå passet – förändringen av landskapet skakar också om min tidigare uppfattning om graden av otillgänglighet.

I bilen hem till byn bestämmer jag mig för att jag gärna hade fortsatt den långa promenaden, trots blötmyr och trädfällen. Men jag kommer säkert att nyttja den nya vägen…