Annons
Vidare till avestatidning.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: Medarbetares hot ledde till att mediaexperten anlitades

 
Krisen på Region Dalarna
Visa alla artiklar

Jens Runnberg riktar kraftig kritik i sin krönika mot att region­direktör Tiina Ohlsson anlitade Paul Ronge som experthjälp i mediefrågor. Det är förståeligt om läsarna blir frågande om det, som Runnberg hävdar, bara skulle handla om att besvara journalisters frågor på ett ärligt och transparent sätt. Nu är saken inte så enkel, vad som hittills kunnat utläsas i DT är bara toppen på ett isberg. Vi har nu beslutat oss för att ge er vår version av den olyckliga konflikt som blossat upp och som vi vet också har lett till dålig stämning och försämrad psykisk arbetsmiljö för våra medarbetare på Region Dalarna.

Allt går tillbaka till en vendetta mot Tiina Ohlsson som en medarbetare inledde i höstas. Då kom hen till Leif Nilsson och förklarade: ”Antingen sparkar du Tiina Ohlsson eller så går jag till media”. Vi som undertecknat detta är, förutom Leif Nilsson, Tiinas närmaste medarbetare. Vi har ett hundraprocentigt förtroende för Tiina Ohlsson, för hennes integritet och hennes kompetens.

Personens anklagelser och kritik mot henne inbegrep rena personangrepp och grova an­klagelser om felaktigheter. Det var ett antal anklagelser där personen utlovade ett medie­drev om inte Leif Nilsson lydde hens krav om att avskeda Tiina Ohlsson. Medarbetaren har aldrig framfört sin kritik direkt till Tiina Ohlsson. Hen har uttryckt: ”Det är inte min sak att göra”. Situationen upplevde vi som oerhört främmande och egenartad.Antingen går man till media, anonymt eller öppet för att påtala missförhållanden, eller så vänder man sig till sina chefer eller till vårt samverkanssystem med kritik­en. Man hotar inte med media för att få sin vilja fram.

I den situationen vände sig Tiina Ohlsson till Paul Ronge. Att som Jens Runnberg framställa det som att hon anlitade dyr experthjälp för att svara på enkla frågor är alltså helt missvisande. Vi har in i det längsta undvikit att föra dialog i media kring detta. Det känns oerhört beklagligt att vi nu, sedan drevet mot Tiina trappats upp, tvingas göra det. Allt vi ber om nu är en smula arbetsro för att kunna ägna oss åt regionens viktiga framtidsfrågor och att hetsen mot Tiina Ohlsson ska upphöra.

Leif Nilsson (S) Ordförande Region Dalarna

Sara Tigerström Monfelt, Hans Pontusson, Amelie Sahlin, Christina Wessman, Eric Boo Region Dalarnas ledningsgrupp

SVAR DIREKT: Ledningen för Region Dalarna har försatt organisationen i en situation där allmänheten inte vet om den här beskrivningen är ledningens egen, eller om det är den som Paul Ronge rått ledningen att torgföra.

Är det Ronges version hoppas jag utgifterna för hans tjänster går att reklamera, för då är han inkompetent när det handlar om medierådgivning. Är det ledningens version är detta graverande för bilden av samtliga signatärers om­döme. Regionordförande Leif Nilsson (S) agerar förkastligt. När medarbetaren på Region Dalarna kontaktade Nilsson med sin kritik mot regiondirektör Tiina Ohlsson förväntar jag mig att Nilsson upplyste medarbetaren att hen har en grundlagsskyddad rätt att tillhandahålla vilken information hen vill till media.

Det som här ovan beskrivs som ett ”hot” är i själva verket en demokratisk rättighet. Det är omöjligt för enskilda medborgare att starta drev. Det borde Nilsson, Ohlsson och hela regionledningen ha en självklar kunskap om. Det som händer redaktionellt när information blir tillgänglig är en arbetsledd journalistisk process, med faktakontroller och möjlighet att bemöta fakta genom frågor. Många tips om missförhållanden leder inte till någonting. När redaktionen publicerar är det för att uppgifterna stämmer och är relevanta, inte för att det finns en önskan att bistå en medarbetare i ”en vendetta”. Varifrån uppgifter till en publicering kommer kommenterar aldrig DT, inte heller vad som föregår en publicering. Det gäller alltid – även i fallet med ledningsmetoderna ni bett om ursäkt för.

Nilsson borde ha förklarat för medarbetaren att direktionens förtroende för regiondirektör Tiina Ohlsson inte är avhängigt vilka kontakter medarbetarna har med media. Nilsson gick till Ohlsson, som tog in Paul Ronge att hantera saken (för 312500 kronor). Nilsson signerar nu ett brev där han kritiserar en medarbetare, som dessvärre kan riskeras vara känd på arbetsplatsen, för att hen inte haft det Nilsson tycker är korrekta kontakter med Tiina Ohlsson!

Nilsson tycker tydligen nu att interna problem med ”rena personangrepp och grova anklagelser” är något som allmänheten måste få kunskap om. Det är både dåligt ledarskap av Nilsson och helt irrelevant ur ett redaktionellt perspektiv. Förtroendet för både den politiska direktionen och tjänstemannaledningen får sig en ordentlig knäck av att man unisont går ut och pekar finger mot en enskild medarbetare. Jag har aldrig sett något liknande i en organisation i allmänhetens tjänst. Agerandet visar en betänklig brist på integritet.

Inget som framkommit hittills motiverar de 312500 kronor av skattebetalarnas pengar som spenderats på mediarådgivning. Ronge borde aldrig ha anlitats. Att beskriva publiceringarna som ”hets” visar att ledningen vare sig förstår sin uppgift eller mediernas samhällsroll i ett demokratiskt samhälle. Att ledningen ber om arbetsro kommer nyhetsredaktionen gissningsvis (den leds inte av mig) att ignorera. DT:s lojalitet finns med läsare, allmänhet och skattebetalare. Inte med omdömeslösa toppolitiker och ledningsgrupper som önskar arbetsro. Ni förtjänar ingen arbetsro.

Jens Runnberg