Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Vi trodde att Krylbo hade flugit i luften”

Det blev en lång dag för Sven Jacobs. 19 juli 1941. Ett datum som klingar bekant i mångas öron. I Sven Jacobs öron small det. Klockan hade precis passerat 05.00 på morgonkvisten när han rycktes upp ur sin sömn och undrade vad som hade väckt honom.

Annons
Anna och Sven Jacobs har skarpa minnen från den där lördagen i juli för 70 år sedan. Sven cyklade i ilfart från Sjövik och var på plats vid bangården i Krylbo innan brandkåren.

Var det åskan? Nej, bakom rullgardinen slog solens ihärdiga strålar mot fönstret.

– Det var en varm och torr sommar. Många längtade efter regn.

Sven Jacobs hade tillbringat natten i Sjövik tillsammans med sin kompis Sten. Kamraterna ägnade sommaren åt att hjälpa Svens far med arbetet på hans gård. De var 20 år gamla och deras äventyrslystnad fick dem att snabbt hoppa upp på cyklarna, den där tidiga sommarmorgonen som började med ett dån.

När de hade trampat sig förbi Folkärna och nedför Veddarsbo backe kunde de lokalisera var ifrån smällen kom. I luften steg två gigantiska rökpelare som såg ut att komma från Krylbo.

– Vi trodde att Krylbo hade flugit i luften.

De trampade vidare, fortare. När de anlände till Krylbo möttes de av vakter och av folk som kom springandes. Två tåg hade precis rullat in på Krylbo station. Ur det ena vällde passagerare ut och leddes in i skyddsrummet under stationshuset.

– Många kom springandes i pyjamasbyxor.

Från det andra tåget small det ihärdigt och röken låg som en tjock vägg runt bangården. Fem eller sex tågvagnar stod i lågor. Sven och hans kompis lät sig inte skrämmas av att många trodde att det var kriget som hade kommit till stan.

– Det var enorma explosioner, men samtidigt såg vi inga flygplan i luften, så vi behövde ju inte vara rädda för flyganfall i alla fall.

De hoppade upp på cyklarna igen och åkte längs Stationsgatan till Järnvägsgatan på andra sidan tågspåren. Utanför Konsum (lokalen där Centrumbaren ligger i dag) låg det en matta av glassplitter på trottoaren. Fönsterrutorna hade sugits ut av det vakuum som uppstod vid den kraftiga tågexplosionen.

Konsums föreståndare irrade runt i butiken.

– Han trodde det var krig och hade skickat ner sin familj i källaren. Själv fick han lov att stanna kvar uppe och hålla vakt så att ingen skulle hoppa in genom de krossade glasrutorna och plundra butiken. Alla varor, konservburkar och grönsaker, låg på backen.

Då fick Sven och hans kompis syn på någonting som låg på gatan lite längre bort. Det var en artillerigranat.

– Sten blev livrädd och tvärvände. Men jag var intresserad av teknik och såg att granaten var ofarlig eftersom inga tändrör var apterade.

Från tågspåren small det i ett. Det brann i godsmagasinets tak.

– Då hörde vi ljudet av brandkåren. Tänk att vi var där före brandbilarna!

Sven anmälde sig snabbt för att hjälpa till.

Han kom för sent till sitt jobb på faderns gård den dagen.

Mer läsning

Annons