Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självantändning orsak till Krylbosmällen

Tio tyska vagnar ingick i ett tåg på 59 vagnar som exploderade kl 05.05 19 juli 1941 på Krylbo station. Säpos arkiv, som öppnades på dagen 70 år efteråt, visade att den tyska vagn som gick i luften innehöll 440 granater, 49 krutkardusbehållare och sex lådor med tändrör.

Annons
Den största kratern. Den var 10 meter i diameter och 2,35 m djup. Den uppstod under den vagn som först sprang i luften klockan 05.05 den 19 juli 1941. Tåget hade kommit in klockan 04.58 på Krylbo bangård på väg mot Torneå och Finland. Bilden är fotograferad ur Säpos arkiv.

Polisutredningen gick i gång per omgående med poliser från Stockholm. Den 28 juli togs olika orsaker till Krylbosmällen upp i en första rapport från Statens kriminaltekniska anstalt:

-  Varmgång

-  Tjuvbromsning

-  Självantändning i krutkarduser (påsar med krut)

-  Explosioner i fyrpatronerna

- Sabotage

Motstridiga uppgifter lämnades redan i de första polisförhören av personal på bangården där det fanns person- och godståg på nio av bangårdens fjorton spår.

Rapporten anger att de mest trovärdiga vittnesuppgifterna kom från stationskarlarna Melin och Lindström samt stationsförman Lund.

De observerade rök när de inspekterade det aktuella tåget 4652 när det sexton minuter försenat körde in på Krylbo bangård 04.58.

Allra först trodde de att det var varmgång som orsakade rökutvecklingen. Fem meter ifrån vagnen såg de att det inte var hjullagren som var boven. Rökutvecklingen kom från en ventil nära taket till vagnen, och att eldslågor började slå ut därifrån.

Röken och eldslågorna följdes av ett fräsande ljud att gul rök steg upp från vagnen när den exploderade. Serier av explosioner följde fram till elvatiden på förmiddagen.

Den största kratern på tio meter i diameter och med 2,35 meters djup hittades under den vagn som exploderade först.

Inget dödsfall inträffade trots att projektiler spreds över bangården upp till fem kilometer därifrån.

Ett par exempel: En man vid namn Lange träffades i benet av en spränggranat på 10,5 centimeter cirka 1 500 meter bort.

En kvinna som befann sig i en sovvagn vaknade av att en granat körde sig in under huvudkudden. Den var som tur var en blindgångare. Hon vände sig till staten med klagomål på det inträffade.

Räddningsarbetet berömdes som mycket rådigt i Säpos arkiv. Extra rådigt var att tågpersonalen snabbt fick fram ett ånglok när elströmmen slogs ut. Loket bogserade bort ett annat tyskt ammunitionståg som skulle ha kopplats på olyckståget 4652 i Krylbo.

Det tågsetet innehöll nio vagnar med ammunition och bensin. Om elden hade spritt sig till dit hade nog inte ”bara” 24 personer skadats vid Krylbosmällen.

Redan efter de första förhören uteslöts varmgång som en trovärdig orsak till Krylbosmällen.

Men officiellt föreföll det vara tvärtom. Redan på måndagen gick dåvarande SJ ut med information till alla sina enheter om risker vid varmgång och gav anvisningar om hur detta kunde förebyggas med anledning av Krylbo –

olyckan, som det då hette.

Statens kriminaltekniska anstalt tog alltså fram en rapport dagarna efter Krylbosmällen. En grundlig rapport kom sedan den 23 oktober.

Då hade omfattande kemiska analyser gjorts. De ammunitionsrester som hade hittats efter explosionen var granater, tändrör, fyrpatroner, karduser och behållare till dem.

Även experiment hade genomförts med ett antal tåg för att testa om varmgång respektive tjuvbromsning skulle kunna innebära att en godsvagn med eldfarligt innehåll skulle kunna fatta eld.

Ett av experimenttågen kördes mellan Krylbo och Storvik. Professorer från tekniska högskolan i Stockholm analyserade effekterna av tjuvbromsning och varmgång vid flera olika förhållanden. Oljan i lagerboxen till olycksvagnen analyserades. Slutsatsen var att vare sig tjuvbromsning eller varmgång låg bakom Krylbosmällen.

Den nazityska krigsmakten kallades in direkt i polisutredningen. Uppgifterna om vagnens innehåll kommer därifrån. Där kom uppgifter att flera krutkarduser saknade lock på sina emballage.

I ett avlyssnat telefonsamtal på den tyska delegationen hördes en tysk major säga ”donnerwetter” (svärord) om det bristfälliga emballaget runt krutet. De franska granaterna som fanns i vagnen uppgavs dessutom vara mycket lättantändliga.

Självantändning på grund av brister i lastningen av den vagn som exploderade först var den slutsats som dåvarande landsfogden i Kopparbergs län Axel Blomér drog 1955.

Det angavs som orsak till Krylbosmällen när han skickade ut ett pressmeddelande i maj 1955 till TT om att utredningen om den var avslutad.

Mer läsning

Annons