Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så kom Aaltohuset tillbaka till Sundh

För drygt tio år sedan köpte Stefan Sundh Aaltohuset. Då slöts cirkeln efter att huset varit utanför Sundhfamiljens ägo i flera decennier.

Annons
För Stefan Sundh betyder Aaltohuset mycket. ”Aaltohuset är pärlan i mitt fastighetsbestånd så det är klart att det här kommer vara en viktig del av mitt arv. Tänk om det är så att det här är det arv jag lämnar efter mig? Det är klart att det är det”, säger Stefan Sundh.

När Stefan Sundh var en liten pojke på 1960-talet brukade han besöka Avesta. Då kunde han blicka upp på Aaltohuset som hans pappas kusin, Ernst Sundh, byggt tillsammans med den världsberömde, finske arkitekten Alvar Aalto.

– När jag var liten var Ernst den stora stjärnan i släkten. Han var byggmästaren och affärsmannen. Min pappa var byggnadsingenjör och jobbade ett tag hos Ernst, berättar Stefan Sundh.

Familjen Sundh har klara kopplingar till Avesta kommun. Stefan Sundhs farfars far bodde i Grytnäs, men familjen flyttade senare till grannkommunen Sala.

– En gång i tiden var det en liten bondgård på mellan sju och tio hektar som låg i Nybo. I dag är det ett industriområde. Där bodde min farfar.

En av farfaderns syskon, Adolf Sundh, flyttade till Avesta och öppnade en taxiverksamhet och köpte även Bältarbo tegelbruk.

– Adolf fick en son och en dotter. Sonen hette Ernst Sundh och fick ärva en del av affärsförmågan som Adolf hade.

När Ernst Sundh blev vuxen började även han göra affärer. Han tog sig in på fastighetsmarknaden och 1961 låg han bakom att Avestas mest ikoniska byggnad färdigställdes – Aaltohuset.

– Jag tror att han och Alvar Aalto sammanfördes genom Axelsson Johnson. De två fann någon slags själarnas gemenskap. För en arkitekt är det drömläge att hitta en entreprenör som vill förverkliga idéerna som arkitekten har. Den kombinationen är idealisk. Det är bra för en entreprenör som har visioner, och det hade Ernst.

Redan nio år senare, 1970, blev Ernst Sundh av med huset.

– Ernst Sundh sa att han kom på obestånd när kamrern rymde med kassan. Jag är inte säker på det. Jag tror att det kan handla om lite dåliga affärer, säger Stefan Sundh.

Där kunde Sundhsläktens inflytande i Avesta ha kommit till ända, men över 30 år senare gjorde familjen en oväntad comeback.

Ernst Sundhs ättling, Stefan Sundh, hade i flera år arbetat på flera olika sätt med fastigheter för bland annat Folksam och AFA. När han var 50 år började han köpa på sig fastigheter i bland annat Stockholm, Linköping och Norrköping. Inga planer fanns att gå i Ernst Sundhs fotspår – till Stefan Sundh fick ett samtal 2003.

– Det ringde en kille som jag kände från Karl Birgers mäklarbyrå i Borlänge. Han hade hört att jag börjat köpa en del hus. Han berättade att han hade några bestånd till salu i södra Dalarna. Jag kände mig inte så intresserad. Innan jag lade på luren slängde jag ur mig frågan om Aaltohuset i Avesta var till salu. ”Jajemen”, sa han, berättar Stefan Sundh.

På hösten 2003 tittade han på huset och tog efter det beslutet att slå till.

– Jag kände igen det från min barndom, men samtidigt var väldigt mycket förstört.

År av moderniseringar och litet intresse av att bevara Alvar Aaltos detaljer och designspråk hade gjort att huset förändrats.

– Flera olika byggföretag hade ägt huset. Då började förfallet. Det var nära att huset totalförstördes, för det fanns förslag på att man skulle slå in hela fastigheten i plåt. Man såg ett problem med keramikplattorna som föll ned. Det var i samband med det som jag köpte huset.

Stefan Sundh tog direkt tag i arbetet med att återställa huset till dess forna glans.

– Jag hade tur att jag stötte på arkitekten Anders Bexelius som har varit behjälplig i Uppsala med V-Dala nation (en annan byggnad som Alvar Aalto ritat). Han har varit jätteengagerad där med alla ombyggnader. Jag sa till honom att vi måste åka till Avesta. Efter det har vi haft ett samarbete i tio år.

I dag är fasaden räddad och de nedfallande keramikplattorna utbytta mot nya. Ernst Sundhs gamla paradvåning högst upp i huset har renoverats och återställts.

Även den gamla Aaltohusskylten byttes ut mot en ny. Stefan Sundh var i nära kontakt med länsantikvarien i Falun när detta gjordes.

– Jag frågade om det verkligen skulle stå Aaltohuset på den här byggnaden. Det är som att skriva kyrka på en kyrka. Man ska se att det här är ett Aaltohus, man ska inte behöva läsa att det är det, säger han och fortsätter:

– Det mest logiska var att skriva Sundh Center, för det hette så när det byggdes. Det har inte att göra med storhetsvansinne även om det är trevligt att det heter Sundh Center.

Stefan Sundh hoppas att fler Avestabor ska få upp ögonen för Aaltohuset och dess historia.

– Det kanske är så att Aalto är stor bland de initierade. Han är gigantisk bland arkitekturstuderande. De faller i trans när man pratar Alvar Aalto. Det kommer arkitektstuderande hit från Sydamerika. Bland ”vanligt folk” är han kanske inte lika känd.

Förutom de 20 miljoner kronor som Stefan Sundh betalade för Aaltohuset har ytterligare miljontals kronor lagts på byggnaden. En liknande satsning hade ägaren aldrig gjort med något annat hus i lika dålig skick som Aaltohuset var i när han köpte det.

– Det finns ingen vettig människa som är beredd att lägga ned pengar på det här sättet om det inte finns en känslomässig koppling till huset. Det har jag gjort utan att beklaga mig det minsta. Jag skulle lägga ned ännu mer pengar, bara för att det är kul. Här ska det satsas!

Stefan Sundh kommer inte tillåta att Aaltohuset förfaller igen.

– När jag dör förs huset över till en stiftelse. Den kan inte upplösas. Aaltohuset kommer alltid att finnas kvar i Sundhsläkten. Det här ska vara ett hus som ska kunna leva på sina egna meriter och inte utarmas.

I dagsläget finns ingen självklar efterträdare som kan ta över Stefan Sundhs kärlek och intresse till Aaltohuset, men hoppet lever att någon av hans två döttrar ska följa i hans fotspår.

– Du berör en ganska öm punkt för mig eftersom att jag är rädd att det bara ska ta stopp när jag är borta. Att det blir ett dåligt engagemang efteråt. Det vore jättetråkigt. Den biten måste jag försöka lösa. Jag hoppas att mina barn ska få ett intresse för det här. De vet hur mycket det här betyder för mig.

Mer läsning

Annons