Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Min son blev retad för att vi är fattiga”

Landets kommuner är vilsna när det gäller hanteringen av ekonomiskt utsatta barn. Så står det i den rapport som gavs ut av Majblommans Riksförbund förra veckan.

Annons

– Inte bara socialtjänsten och skolan bör ta ansvar i frågan. Kommunerna kan göra långt mer än de gör i dag, menar Lena Holm, generalsekreterare för Majblommans Riksförbund.

Underlaget till årets undersökning visar att det finns ett stort behov av att täcka kostnader för sådant som skolan enligt skollagen ska stå för, till exempel för matsäck och friluftsdagar.

Johanna 36, från Avesta är ensamstående med två barn. Hon är arbetssökande sedan tio år.

– Ibland har jag sökt nästan 100 jobb i månaden men det är svårt. Många är rädda för att anställa en ensamstående mamma, tror hon.

Försörjningsstödet räcker inte långt. En säng har gått sönder och det dröjer innan hon kan köpa en ny. För tillfället delar de på två sängar och soffan. Skolutflykter är inte alltid en glad nyhet för familjen.

– Det kan vara otroligt svårt att få maten att räcka till en matsäck. Det har hänt att vi fått gå till kyrkan och be om hjälp för att ha mat för dagen, berättar Johanna.

I svaren från de 271 kommuner som deltagit i undersökningen syns bland annat att man betraktar barnfattigdom som någonting som rör barn till föräldrar med försörjningsstöd.

Men det finns ett stort mörkertal barn i fattiga familjer som inte har kontakt med sociala myndigheter.

Kan man prata om barnfattigdom i ett land som Sverige?– Man kan inte jämföra med andra länder. Barn i skolan jämför sig med sina kompisar. Fattig är den som inte har råd och därför hamnar utanför, menar Lena Holm.

Många känner både skuld och skam.

– Kostar det pengar att vara med på en friluftsdag sjukanmäler man sig hellre än säger att man inte har råd, lägger hon till.

Kommunerna kan åstadkomma mycket med små medel. Till exempel genom att erbjuda fler gratis sommaraktiviteter eller besluta om policys rörande avgifter i skolan.

Johanna bekräftar att hon ofta känt skuld och känt sig misslyckad.

– Jag har gråtit många gånger. Det är smärtsamt att höra sina barn säga att de trivs bättre hos någon annan för att det finns roligare saker där, eller godare mat.

Johannas yngsta son har blivit retad i skolan för att hon inte har råd att ge honom ”rätt” skor och kläder.

– Barn börjar jämföra sig med varandra otroligt tidigt.

Det är svårt att inte titta på vad andra har. Utanförskapet yttrar sig på flera sätt menar Johanna. Familjen har inte internet och inte fast telefon.

– Minst en gång om dagen kommer det upp att vi inte har en bil.

– Gratisbussarna har varit en kanonbra grej för oss. Nu kan vi åka iväg lite mer utan att tänka på vad det kommer att kosta, säger Johanna.

Mer läsning

Annons