Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Spökhistorier från Avesta

Läsartext
Catrins spökhistoria från huset i By: ”Jag flög upp och sprang ut”

På hösten 2002 flyttade jag och min familj in i ett hus på Åsen i By. Jag minns inte när det började hända konstiga och oförklarliga saker, men jag minns att när jag började uppmärksamma och bli rädd för de oförklarliga fenomenen eskalerade det.

Detta är en läsartext.

Catrin Englund vid huset på åsen i By där hon säger att det har hänt oförklarliga saker. Foto: Privat

Annons

Jag ska berätta några av de händelser som skrämde mig mest. Första gången som jag blev riktigt rädd var en dag när jag satt hemma i vardagsrummet och förberedde en skoluppgift som skulle redovisas följande dag, jag var ensam hemma.

Jag hade lagt ett stort antal pennor på bordet och tv:n stod på. Rätt som det är stängs tv:n av, jag trodde först att det blivit strömavbrott men såg att allt annat fungerade. Jag startade tv:n igen och det gick nog inte mer än tio sekunder så stängdes tv:n av igen och i samma ögonblick upplevde jag något mycket obehagligt, som en negativ energi som plötsligt invaderat rummet.

Håren på armarna börja resa sig och strax efter det började pennorna som legat på bordet i flera timmar att röra sig. En i taget rullade över bordet och när en penna slagit i golvet började nästa att rulla mot kanten. Jag flög upp och sprang ut i bara strumporna (det var sen höst och kallt ute).

Annons

Annons

Jag blev tillslut tvungen att gå in igen, kollade om det fanns några förklaringar till att pennorna som i timmar legat stilla på bordet plötsligt rullat ner på golvet, ett öppet fönster eller nåt, det fanns det inte.

En annan händelse är när jag var uppe på övervåningen och städade, plötsligt startar dammsugaren av sig själv, och den står på nedervåningen. Jag är ensam hemma.

Den absolut mest skrämmande händelsen jag upplevt i det huset var en natt. Jag sov oftast själv eftersom min dåvarande man låg borta på jobb i veckorna. Det är omöjligt att i skrift beskriva det som hände på ett sätt som får andra att föreställa sig känslan. Men jag vaknade oförklarligt mitt i natten, det fanns en mycket skrämmande energi i sovrummet, precis som vid händelsen med pennorna fast mycket mycket starkare.

Varenda hårstrå på hela kroppen stod rakt upp, och jag va så rädd att jag knappt vågade andas. Jag bara VET att något fanns i sovrummet, det var en sån stark känsla. Jag vet att om jag hade vänt mig om och tittat ut i rummet hade jag sett något, något som jag inte klarat av att se.

Jag låg där skräckslagen och vågade inte röra mig förrän det började ljusna ute. Den händelsen tog så hårt på mig att jag faktiskt började bli rädd för att vara på vissa platser i mitt hem. Jag flyttade efter den händelsen ner mitt sovrum till bottenvåningen.

Nu i detta när jag skriver om den händelsen reser sig håren på armarna. Jag har som tur är aldrig upplevt något sådant igen.

Annons

Ett annat fenomen i det huset var knackningar. Exakt samma tid varje morgon, strax före klockan 05.00 knackade det hårt i något av skåpen i köket. Vid flera tillfällen gick jag in där vid den tiden för att försöka höra exakt i vilket skåp det knackade. Vid de tillfällena jag befann mig i köket den tiden kom det ingen knackning, annars kom de, alla dagar i veckan och i exakt rätt tid.

Annons

Knackningarna var inget som skrämde mig och de blev en självklarhet i huset. Jag var bekymrad över om barnen blev skrämda av något i huset, speciellt över sonen som tagit över mitt gamla sovrum. Jag frågade honom en dag om det spökar på hans rum.

- ”Ja” sa han.

Jag frågade om han var rädd och han svarade att han inte är rädd och att han inte ville byta rum. Han beskrev en händelse han bevittnat om en särskild affisch han hade på väggen, spöket gillade inte affischen så ”det” tog helt sonika ur nålarna (en efter en) och lyfte ner affischen på golvet.

Vi satte upp den flera gånger men det var lönlöst. Alla andra fick sitta kvar på sonens rum utom just denna. Steg i trappen och andra ljud var vardagsmat och när jag flyttade därifrån undrade jag om ”det” var platsbundet eller skulle följa med mig till nästa ställe. Det följde inte med mig och varje gång jag kör förbi mitt gamla hus undrar jag om spöket fortfarande knackar klockan 05.00 varje morgon. 

Catrin Englund

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy